franettfonster

Skuttade ju i böljan i 15.7 gradigt vatten. Knappt så jag kunde andas första simtagen. Och en kallsup fick en att återuppleva den känslan varje gång det hände.

Såg när simkamraten klev i....brr sa hela hennes uppenbarelse...övervägde hur road hon skulle bli om jag helt enkelt hoppade över och mötte upp i mål. Hmm...skulle troligtvis bli strypt..långsamt...lika bra skutta i.
Gick fint första 500 m...sen kom vi in i Vanån...strömt... Mycket mer strömt än jag trodde och dessutom kallare. Obra! Otrevligt!
Trångt som attans blev det då alla ville vara nära bryggorna.
Vid 600 m bojen...jag kollade upp noterade siffran och kände plötsligt en ilande smärta i handen. En crawlande babian hade sparkat mig på ett finger som böjdes bakåt. Tanken ilade genom huvet- Kan jag simma med en bruten hand? Insåg att det isåfall endast var ett brutet finger och gladdes åt kylan i vattnet. Då kommer babian nummer två och crawlar förbi, spark två är ett faktum, denna gång så fingrarna åker inåt/nedåt och det gör så ont så jag sparkar till och träffar första bästa stackare bakom mig. Nåja...det kändes bättre iallafall!
Lite "stapplande" tog jag mig iallafall i mål. Inte alls nöjd med tiden, men glad att ha gjort det :)
Jag har ju noll simteknik, kan ju ha med badkrukeeffekten att göra, så är glad att jag inte drunknade ha ha ´ha...
Fingret värkte satan. Svullen o blå.

MYCKET nöjda och frusna intog vi måltid och kaffe. Drog oss till bilen och påbörjade färeden hemåt.
365 dagar till STORA simmet! :)

Klarade mig en dag...hoppades att det skulle bli bättre. Icke. Lördagskvällen tillbringades sen på akuten. Resultatet: trasigt ledband och blödning i leden. Tackar tackar.
Stödbandage och värkpiller. Tackar tackar.