En tanke om kärlek..



Never pretend to a love which you do not actually feel,
for love is not ours to command.


Alan Watts


...



Nobody sees a flower
- really -
it is so small it takes time
- we haven't time -
and to see takes time,
like to have a friend takes time.


Georgia O'Keeffe


En liten fräken kanske?

Sitter på en bänk.
Njuter i solen.

Tittar på dotter och kompisar som leker..King..(?!). En riktigt skön dag verkar det bli.

Jobbig början...Jisses vilket jäkla liv somliga barn för och noll respekt för vuxna!

Ätit en mindre god pastagratäng. Skulle innehålla kyckling..men jag varken såg, kände eller smakade nått som liknade det :-S

Svampskogen

En skön tur ut i svampskogen blev det. Fick mest njuta av naturen, vädret, luften och sällskapet. För jättemycket kantareller hittade vi inte :)

Blev sen bjuden på middag. Mycket trevligt och gott :) Blev ett ihopplock...man tager vad man haver...ocgh så blir det en festmåltd!

Trötta barn, så det blev hemfärd mycket tidigare än vad jag hade önskat. Men så kan det vara ibland :)

Är nöjd, belåten och tillfreds.

Några minuter teve, en apelsin och ett stort glas vatten blir det nu :)

Kanske skulle lärt sig räkna lite bättre?

Vår kommunfullmäktige representant för SD ska kämpa för det genuint svenska!
Varför? Jo, för att svenskarna håller på att bli en minoritet (!) menar han.

Hmm...

Vad räknas då som en minoritet?
Den genuint svenska minoriteten är ju samerna....innebär detta att alla då måste bli renägare, bo i kåtor och leva nomadliv, som samerna gjorde förr, eller vad?

För vad jag kan se så är den svenska befolkningen uppe i 9.1 miljoner invånare, varav 450 000 av dessa är sk invandrare (inkl flyktingar, kvotflyktingar, arbetare, studenter).
har dock ingen koll på alla svenskar som flyttat utomlands, räknas de? Är det dem man menar, för de kan ju mycket riktigt vara en minoritets befolkning i det land som de invandrat till?

Dessa 450 000 har kommit sen början på 60-talet då vi behövde få in mer arbetskraft. I snitt kommer ca 16100 sk invandrare till Sverige per år. Vi har ju löjligt stor yta, som är obebodd, så vad spelar det för roll egentligen. Och eftersom vi föder för lite barn vi nordbor, så är det rätt bra med lite invandring annars skulle vår befolkningsmängd i Sverige (Norden) minska.

Hörde förresten i en intervju en annan av SDs representanter som också skulle kämpa för bevarandet av svenska traditioner..exempel han räknade upp var...fornlämningar, julafton och midsommarafton... Hmm... En liten fråga då bara... Så det är alltså att gå tillbaka till vikingatiden/stenåldern typ som man vill? Och sen när är julafton och midsommarafton ett svenskt påfund?
Upplys mig gärna!

Bara "nått år sen"

Följde med dottern på blockflöjtsträning.
Döm om min förvåning när dörren öppnas och det är samma person som jag hade i blockflöjt när jag var tio år. Jag ger mig den på att han hade samma grå-blå pullover-tröja. Och dessutom tuggade han fortfarande på mintkola.

Han såg exakt likadan ut!

Kände mig hur ung som helst! Kan alltså bara vara "nått år sen" jag la ner min lilla musikkkarriär ;)

Späckat schema :-D

Måndagar: friidrott 17-18.15 truppgymnastik 18-19
Tisdagar: blockflöjt 17.10-17.30
Onsdag: friidrott 17-18.15 truppgymnastik 17-18
Lördag: (10) 10.40-11.30 (12)
söndag: truppgymnastik 13-14.30

Och det här är på sommarsäsongen.
På vintern flyttar friidrotten till tisdag och torsdag 18-19.15. Plus att det är bandyskola på tisdagar.

Den äldsta sysslar med friidrott, truppgymnastik, ridning och blockflöjt. (Bandyskolan)
Bara onsdagar hon inte hinner med två idrotter. Måndagar kör hon dubbla pass.
Hon har grym kondition, balans och uthållighet!

Den yngsta har äntligen hittat en aktivitet, som ger henne stjärnögon -truppgymnastik. Det tränas Styrka, spänst, balans och koordination.
Kanon tycker jag!
Jag vill att hon ska träna friidrott. Hon är snabbast av alla första klassarna och hoppar längst i längdhopp. De hade Ip dag och hennes resultat står sig mot 9 och 10 åringarnas tävlingsresultat i friidrotten. Men hon vägrar. Det är "skittrist" tydligen!

Onsdagar tränar jag också en timme, på gymmet. På söndagar befinner jag mig i löparspåret.
Bättre slå två flugor i en smäll än vara ineffektiv när barnen också idrottar :-D

Är det vinter nu?

Det undrade vi över vid frukosten. Tempen ute stod på 5 grader. Brr...
När vi gick hade vi plockat fram vinterjackorna, mössor och vantar.

Skaljackor, så de går ju att ha även vid mildare temperatur. Men känns bara så tidigt!

Är glad att ajg tillbringade så många soltimmar på stranden i somras. Verkligen njöt av värmen, solen och sällskapet.

Okreativ

Helt paj när klockan ringde! Fick sällskap i sängen av en stolt dotter, som lyckats vakna av sin mobilklocka. Kul....jag snoozar ju liksom några ggr.
Blev toksent i natt. Va inge trött och råkade kolla klockan, för sent. halv två slog jag igen mina gröna ögon. halv sju ringde klockan.
Gick misste om mina snoozningar, låg och mumlade med dottern istället.
Bonus sov i fem minuter medan hon väckte sin syster.

Som hon sa vid frukost: Ibland är det bra att inte höra nått...jag vaknar inte av klockan om den inte ligger precis bredvid mig!

Den lyckosten!

Efter att ajg lämnat dem vis skolan, och jag....jag var lat och tog bilen dessutom, så åkte ajg hem och bäddade ner mig i soffan. Sov i tre timmar :P
Totalt okreativt! men ack så jäkla skönt!

Lyxade till min lunchtimme alldeles ordentligt. Nästan, nästan som förr...saknades bara en viktig detalj, tyvärr. men man ska inte hänga upp sig på detaljer ;)

Piggelin for jag till jobbet!
Jag behövde verkligen sömnen, lyxen och maten.
Kan tisdagar vara mycket bättre på ett så fantastiskt okreativt sätt?!


Mätt, belåten, pigg, rastlös..

Vad fan ska jag hitta på nu då?
Är det okej att vara rastlös och uttråkad med finaste tjejerna hemma?

Om inte...så är jag det i hemlighet!
Jag är såå uttråkad!

Blev 7.5 km idag. Förenade nytta med nöje på em. Tjejerna tränad truppgymnastik och jag kavade i löpspåret.
Glömde både strumpor och nya trosor. Resultatet blev- skavsår under hålfötterna. Och "franskt" när vi åkte på kalas direkt efter träningen. Lyckligtvis syns det ju inte, spec inte under lager, på lager kläder :)

Två sista varven gjorde djävulskt ont under fötterna. Blåsorna är trasiga, men inget blod. Får va glad för det lilla.
Men, men...ska jag kava runt 21 km så ska väl inte ett litet skavsår eller två hindra på 7.5 km. Lär ju ha lite ondare efter 21.
Inbillar jag mig iallafall.

Motivationen när det gäller träning har ökat. Det är skönt. Den härliga känslan man får i musklerna, och i sinnet, vid ett pass har återkommit. Smygit sig på!

Men resterande då?
Hmm....vill göra nått! Är uttråkad!
Har sökt nytt jobb. Alltid nått.
Skulle vilja flytta till nått nytt. Känns som ett trist projekt, fast samtidigt lockande. Men...det är ett bra läge där jag bor. Rymlig lght, även om jag gärna skulle ha två rum till. Relativt billigt, så inte värt att byta bort för vad som helst.
Orkar jag pendla 30-40 min från någon annastans? Mja...har ju gjort det förr. Rätt skönt med "mellantiden". Rätt skönt att slippa. Större stad, större möjligheter, eller?

Jag vill helt enkelt och kort sagt förnya mig! Men på vilket sätt? Vad? När? Hur? Har ingen aning :S
Vad vill jag då? Om jag det visste...


Ooo...

...come on baby turn the lights off..ooo...

Partystämningen från igår håller i sig idag :)

Inställt middags sällskap gjorde att Liten fick välja om middag. Det blev att gå på restaurang.
Vi svirade om, gjorde oss lite extra fina, sen gjorde vi stan.

Efter att vi va mätta och belåta så hade Liten lust att dansa. "Det är liksom dans i kroppen!"
Vi hämtade kusin vitamin för att höja partynivån ett snäpp.

Handlade hem lite gott. Sen på med hög musik. Snacks, lite gott i glasen och så dansade vi loss!

Hade nattgäster. Den ena smög iväg tidigt, tidigt - eloge för att ingen övrig vaknade!
Den andra klev upp när Liten gick upp.

Själv blev jag väckt av telefonen vid 9. Respekterar ingen att man sover till EFTER 9 på söndagar - jag rår inte för att somliga jobbar okristneliga tider ;)

Toast i stora lassför energin. Och nu är det fest igen.

...ella ella....

Tokmysigt!

HUr mysigt är det inte att ha en snuttande liten, gruffande (eller hur jag ska beskriva ljudet) och nappsugande skitunge bredvid sig i sängen?!

Bara du inte plattar tillhenne när du sover mamma, sa Liten.
När vi vaknat skuttade hon upp i min säng titade på kusinen och konstaterade att hon klarat sig!
Tack för förtroendet ;)

Sov så fint redan tidigt, så jag förstod att det nog inte skulle bli många timmar innan vaknandet i natt. Halv tre började sugandet gå över till ett bökande och irriterade fäktningar visade tydligt att det var en hungrig liten rackare. Naturligtvis är jag ju inte tillräckligt snabb i vändningarna, även om jag förvånat konstaterade att det var som att cykla... Handgreppen sitter där de sitter!

Sen hade hoin skitskoj. Skrattade och pratade.
Jättemysigt, jättekul, absolut...men inte klockan tre på natten! Så denna tråkiga moster bäddade nerhenne i äsngen igen, släckte lampan och buffade henne i rumpan till hon sov igen.
Halv sex var det dags igen.
En flaska välling och sen slocknade vi.

Jag hade kl på åtta. Lite seg då..
Bebis hade nog sovit ett tag till, men väcktes av en mycket vaken kusin.

Sen fick det bli grötfrukost i olika valörer åt oss alla tre.

Våran babysitter fick funka som underhållning. Och så världens ästa barnvakt, även för 8 veckor gamla barn, teven! :D
Bebis har inte kollat teve förut, så hon stirrade förvånat och glatt på rutan. Gurglade med och log.
Enkelt sätt att få lite tid över för att svälja frukosten.
Tipsade syrran också.
Nått har jag väl lärt mig av mina egna bebisar.

Stor älskade simtävlingar och Teletubbies.
Liten älskade Teletubbies och fick sen snällt anpassa sig till den äldre versionens tycke och smak.

Bebisar är mysigt!
Och att bara ha till låns gör ju att mysfaktorn hålls hög!

Immis heter min mamma

Världens bästa mamma fyller 53 år just idag!

Det finns ingen som du. Vad vore mitt liv utan dig?!

Du gör mig galen ibland. Jag gör dig galen både då och nu. Vi är nästan aldrig överens. Vi har olika politiska åsikter. Vi är båda oerhört stolta. Vi har båda svårt att säga förlåt.
Jag vet att du skulle ge ditt liv för mig.
Jag vet att du är oerhört stolt över mig.
Och du respekterar mina val i livet. Du förstår dem inte alltid, men du respekterar och stöttar.

Jag älskar dig!
Och jag är så glad över att just jag är din :)

Pirr, pirr...i magen..

Skickade iväg en jobbansökan idag.
Det tog mig tre timmar att knåpa ihop den.
Hade ingen koll alls på nå papper, tur det finns internet och databaser ;)

De söker egentligen en studie-och yrkesvägledare. Men än sen...nu har jag visat intresse iallafall.
Och det känns som en seger för mig. Ett steg närmare mitt normala jag :)

Fast lite pirrigt är det. Liten fjäril i maggropen.
vore ju skoj..

Det vore ett steg närmare den vida världen!

Snart...

...om bara ett par minuter är det mindre än tre månader kvar till julafton :)

Det är en underbar höst! Så otroligt fina dagar, skön luft. Hög mysfaktor med det burriga mörkret på kvällarna, tända ljus och nått gott när man är nedkrupen i soffan på kvällen.

Snart är det vinter. Ser fram emot kalla dagar, vit snö och den otroligt sköna luft som är då.
Undrar om jag kommer vara lika flitig i motionsspåret i år, som förra året? Det var riktigt skönt att springa ute då.

Och så är det snart jul :)

Är med bebis :)

Iallafall i ett dygn!
Min syster och svåger har 4årig förlovningsdag idag. Så för att de ska få ha lite mysigt ostört så ska lilla prinsessan sova hos mig.

Ska bli såå mysigt!
Och pirrigt!

Jag HAR ju haft bebisar på nätterna förut..men det är ju typ 5 år sen sist.

Och det är en bestämd ung dam. Med ett flertal tonlägen i sin repertoar.

Ska bli så mysigt :)

Syrran är så cool. När vill du hämta henne? När tänkte du lämna henne?

Jag gissar att om jag sa att ajg skulle hämta henne vid lunch, så skulle det var okej. *skratt*
Fast jag tänkte inte hämta förrän på eftermiddagen.

Lagom vara med bebis då och då. Och sen lämna tillbaka henne. Liten dos då och då.
Kan inte säga att jag ALDRIG ska ha en till själv. (Beror ju lite på en framtida partner)
Men nog känns det som att jag är klar. Och då är det bara att njuta när tillfälle ges :)

Liten, typ mindre

4 kg.
Det är ju konstigt hur 4 fjuttiga kilos kan göra sån skillnad.
Men tydligen gör det det.
Det är inte så roliga kilon heller.

Byxorna sitter inte som de ska. Det blir liksom överblivet tyg på osköna ställen. Midja och linning glappar.
Den fyrkantiga tendensen över bålen gör sig påmind.

Min förut väldigt bekväma kropp har försvunnit. Hallå?!
Att en trött hjärna kan ha så stark påverkan på resten av kroppen är fascinerande.

Jag har inte samma uthållighet och styrka i kroppen som förut. Så jag tränar på lättare motstånd och kortare pass. Och har dragit ner två pass. Jag återhämtar mig inte lika snabbt.
Fast det är bättre. MYCKET bättre än i somras.

Tre personer som inte sett mig på en längre period har nu på kort tid påpekat att jag måste gått ner en del i vikt. Nja...bara 4 kg. Tydligen ser det ut som att jag gått ner en hel del mer.
Så jag frågade min kära, mycket ärliga, syster.
Hur ser jag ut egentligen.
Du brukar vara typ stor, liksom ordentligt muskulös. Nu är du liten, typ mindre. Hela du!

Hmm...
Jag äter regelbundet, jag äter nyttigt, jag motionerar regelbundet. Hur sjutton kan jag då bli så mycket mindre?! Det är faktiskt bara fjuttiga 4 kg.
Och 2.5 % kroppsfett, så jag vet att jag har minskat en del där också.
Kanske skulle hållit koll på måtten, det hade ju varit lite mer talande.. Det stör mig att ha mindre muskelmassa.

Får bli mitt vinterprojekt. Lite mer muskler här och där, samtidigt som konditionen ska bli bättre. Har ju Gbg varvet i maj.
65 min på crosstrainern igår. Orkar jag 65 idag också?

Körde två pass a 60 min förra veckan. Lätt styrke efteråt, en gång allround och andra ben. Och så rena styrkepass vid två andra tillfällen.

Så blir denna veckan också. Så jag är på gång...

Är rastlös

Vad ska jag hitta på idag då?

Gymmet efter jobbet (det här skrivandet är bara rastlöst tankepausande!) och sen då?

Det är så grymt skönt ute...undrar om jag ska ta mig ut till syrran och rensa i hennes trädgård. Det vore inte helt dumt!
Jag vill iallafall vara utomhus idag.

Kantareller

Är inte helt tokigt!
Gjorde sällskap igår kväll. Han hade plockat svamp som tydligen fanns överallt utefter hans löpspår. Medan han gjorde lite pyssel vid datorn, så fick jag rensa och tillaga.
Jag är inte så förtjust i svamp måste jag erkänna.
Men det var gott igår!

Uppenbarligen smakar det godare när man tillreder det själv!
Så nu har jag lärt mig det ;)
Oavsett vart det här leder så har jag helt klart blivit en smakupplevelse rikare iallafall *skratt*

Jag tycker om att plocka svamp. Det är härligt att vara ute i skogen och lugnet. Och nu har jag ju verkligen hela ledet klart. Plocka, rensa, äta.

Rätt sällskap, rätt motivation, rätt inspiration - så kommer man långt!

Är jag svensk? Mina barn då?

Vad är svenskt?
Hur är man då?
Var kan man läsa kriterierna?

Jag blir så ledsen i hjärtat när man ser ner på andra människor på grund av var man kommer ifrån, vad man tror på, sexualiteten, hudfärgen, etc...

Mina barn har en halvfinska pappa. Är de svenska då?
Jag har osvenskt blod i ådrorna. Är jag svensk då?

Min syster har en son. Hon är sk svensk, pappan är Marokans medborgare. Kom som ensamkommande barn när han var 11 år. Han är muslim. Precis som hon är kristen. Dvs de utövar det inte, råkar bara va infödda i det facket.
Är deras pojke svensk?

Inte enligt vissa.

"Fanns inte muslimer skulle luften va lättare att andas och vissa må fysiskt bättre.! Det fick min syster till svar, av en släkting till oss, när hon frågade hur han såg på invandring och svenskt.  Hur i helvete resonerar man då? Dessa vissa säger dessutom i nästa andetag att de INTE är rasistiska! Nähä....va fan är de då?
Livet är tydligen lättare att leva utan muslimer.
På 30 och 40 talet var livet lättare att leva utan judar.
Tidigare genom århundradena har livet varit lättare att leva utan katoliker. utan protestanter/kristna.
Etc.
Etc.

Jag blir den du tror mig vara! Behandla andra som du själv vill bli behandlad!
Skyll inte ditt eget liv på andra, ta ansvar och va solidarisk.

Vi är så bortskämda och förskonade här uppe i norden. Riktigt jävla gnälliga!

Jag är djupt tacksam över att vara på den rätta sidan om fattigdomsstrecket. Behöver inga bidrag. Har arbete, bostad. Mina barn få gå i skolan. Behöver inte riskera några krig. Inga upplopp. Inga skyfall eller andra naturkatastrofer eller några idioter som ska slåss om gränser eller naturtillgångar.
Mina barn får växa upp i en trygg värld.

Hade jag inte dessa förutsättningar....med handen på hjärtat...självklart skulle jag försöka hitta ett bättre ställe för mig och mina barn. Riskerade vi livet pga en krigszon - då skulle jag också flytta.
Finns ju en del som gör redan i dag. Flyttar utomlands. Studerar. ARbetar. Inte nå tal om att man tar någons jobb eller utnyttjar systemet då heller!

Känns bra, men ovant

Att pussas godmorgon och inte bara få blöta pussar och en gosig barnarm omkring sig är trevligt!
Att pussas godmorgon, lite oväntat, på hans initiativ känns riktigt bra.

Bra, men ovant.
Jag är inte kär.
Det är mysigt. Lite ovant.
Jag kan vänja mig.

Sex ofta, inte helt som det brukar.
Tur att jag är anpassningsbar ;)
Likabra njuta när tillfälle ges.


Och hur tänkte du då?

En kompis till mig, som är född i Sverige av en svensk mamma o har en indonesisk pappa, tillsammans med en 2a generationens invandrare från grekland och har barn tillsammans med honom. Båda har jobb.
Hon i sin tur har en kompis som är svensk-latinam (modell) och gift med en chilensk-norsk man (framgångsrik ekonom) och har barn med honom.
De är föräldralediga. Så i mammagruppen idag uttalade sig en annan tjej om valet. Hon berättade hur hn hade röstat.

På SD.

Kompisen, M, kände sig illa berörd, likaså hennes väninna. "HUr tänkte du då"? undrade de.

"Ja vadå de tar ju jobben från oss svenskar!" är hennes svar.

Och så den lilla poängen (förutom att hon inte alls reflekterade över att hon umgås med männiksor som SD inte vill ha i landet)....den här tjejen har inget jobb. Och vill inte ha heller!

Skönt att jag och några fler får göra skitjobbet så att såna som hon kan rösta på SD och sen roa sig för mina skattade pengar och så ösa skit omkring sig!

Jag skäms!

Jag skäms över att tillhöra en släkt med en hel del patrask i!

Så här skrev min kusin på sin FB efter valet igår:
"folk kan väll inte ha så jävla fel när dom röstar eller har vi 330`000 rasister i sverige ...vad göra med dom då ???? .........tycker faktist att vi ska läsa på deras hemsida vad dom säjer jag har läst den 2 ggr och ser ingen rasism ..ser att dom vill att invandringen ska minska och det tycker jag är ra det mä.........ÄR JAG DÅ EN RASIST ??"

Det är beklagligt och sorgligt att en vuxen person besitter sådan okunskap och ett lågt intellekt!
Jag skäms över släktskapet.

Vidare så skriver han på FB att hela hans familj röstat på SD. Att de inte alls är nazister/rasister utan att det borde sållas och rensas upp i samhället. Skola, vård och omsorg skulle få såååå mycket mer pengar om bara alla invandrare försvann.

Ehh...nämnde jag att han själv är 2a generationens invandrare, från Finland?! Hans barn är 3e generationens invandrare. Han föredrar att vara i Thailand, har tankar på att flytta dit och öppna en restaurnag/bar! Delar av familjen går på soc, skiter i skolan, arbetslösa (en del blir tydligen så missförstådda av arbetsgivaren, orkar inte jobba, har inte hittat rätt, inte det man utbildat sig till,etc...). Föredrar att åka till Tyskland och köpa alkohol eller bränner eget. Etc, etc, etc....finns massor av exempel på denna fantastiska medborgares bidrag till vårt samhälle - eller välfärd som de kallar det!

Mitt svar:
"Tony, jag tycker det är tragiskt att ni röstat på SD! Det är ju knappast individers fel att vårt samhälle ser ut som det gör. Invandring har alltid funnits och kommer alltid att göra, förhoppningsvis! Det är ju så vi "svenskar" kommit till.... Det är ju så vi fått "vår" kultur. Det skulle vara rätt trist och enkelspårigt här uppe i Norden om vi inte skulle få in lite influenser från resten av världen! Att lägga sin röst på ett nazistparti är ett riktigt lågvattenmärke! Och att sen säga att de inte är rasister är total okunskap! Sorgligt!"

Har förvarnat min mamma. Dte är ju hennes systerson. Även om de nästan är lika gamla. Ja...jag kanske ska tillägga att han är 46 år, alltså ingen pojkspoling.

Jag tycker att det är upprörande och så löjligt förenklat att skylla alla våra i-lands problem på en folkgrupp. Eller ännu smalare på muslimerna, som SD och deras anhängare gör.
SDs partitopp består i majoritet av nazister. Så att påstå att de INTE skulle vara ett främlingsfientligt parti (läs: insnöat) är ren idioti!

Misstaget som gjorts är ju att man inte öppet har debatterat med SD. Inte lyft deras frågor. Egentligen har de ju bara en.
Fördelen med att ha dem i offentlighetens ljus nu är ju att de måste konfronteras. Att de måste kunna ett bredare ämnesområde.
En av deras riksdagskandidater är 22 år. Vad vet man om livet och världen då?
Men inga problem för honom- för han skulle ju välta Alliansen om de inte ville sm han i deras sakfrågor!

Mycket intellektuellt uttalande!

Det är tragiskt att Media har gett dem så stort utrymme. För de facto är ju att all uppmärksamhet är bra, även den dåliga. Men jag gissar att de säljer!

Sen senare..

Är riktigt trött idag.
Varit en intensiv, rolig helg.
Kryssning med några kompisar i helgen och sen festade viu lite trots söndagen och hade valvaka hemma hos mig. Blev för sent för att vara arbetsdag idag...eller jag började ju inte jobba förrän nu på em. Men dottern ville att jag skulle med till skolan idag. Så jag har varit där- SEGT kan jag meddela att det blev efter lunch! Brr...
Kul, intressant och mysigt. Men segt.

Fast jag har sovit gott, fick sällskap kvar så jag har sovit på någons arm i natt. Och det är ju mysigare än att slumra själv :)
Ännu bättre kändes det när lärmklockan ringde och jag kunde sova vidare en stund till :)

För trött för att berätta om helgen.
Känns som kola i huvudet.
Lite kaffe, lite slummer på soffan och så är jag nog totalt på topp ikväll.
Träning och röja ut dotterns säng, får vänta lite till imorgon.

Marginell skillnad!

I fredags var det disco. Inte för mig utan för tjejerna.
Och jag må säga att dte var marginell skillnad på förberedelserna, jämfört med min egen ålder.

Make-up, hårsprej, handväska och mobil och så en sista koll i spegeln och så peng i plånboken.

OMG hur ska det bli när dottern blir tonåring!?
Mycket medveten redan nu, matchar och trixar med kläder och hår. Skor, väska och jacka.

Lite skönt att den äldsta är tvärtom.
Hon satt i pjamas till klockan var 18.10. Vi skulle åka 18.25.
-Men skynda dig då!!
-Ähh...jag tar nå jenas bara.

En fläta i luggen sammanflätat där bak och så var hon klar.

Kul hade de och det var trötta tjejer med lysande ögon som blev hämtade några timmar senare.

Själv avnjöt jag lite pizzarester med några kompisar. Räcker med att två av tre tjejer i familjen slår klackarna i taket en fredags kväll ;)

Varför älskar du inte mig lika mycket?

Det är inte lätt att ha hjärtesorg, lite ont i magen, känna efter lite extra. Längta efter pussar, kramar, gos. Känna sig ledsen och ivägen. Övergiven och mindre värd.
Speciellt inte om man är 7 år och känner sig förbisedd för att man har en syster med tjock sjukjournal.

Varför älskar inte du mig lika mycket som henne mamma? Frågade Liten idag medans hon kämpade mot tårarna.
Mitt hjärta sjönk som en sten och samvetet var på en millisekund nattsvart!
När jag förfärad undrade hur hon kunde tro nått sånt börjar hon gråta och undrar varför jag bara är hemma med Stor och aldrig henne. Jag är bara iväg med Stor och gör  saker.
Idag hade hon längtat efter mig i skolan och på för-rasten så hade hon kommit på att hon inte kramats klart när vi sa hejdå.
"Jag vill också behöva sprutor och att mina öron ska vara trasiga!"

Och jag förstår henne.
Det är jämt nått med Stor. Klart att Liten känner att hon är mer speciell än hon själv. Hon ser att Stor och jag åker iväg själva, "gör nått". Och det pratas i familjen mycket om Stor och hennes funktionshinder/sjukdom.

Så ikväll blev det läsläxa i mammas knä, extra gos i soffan och hon sover i min säng. Jag nattade henne och låg alldeles intill ochhöll om henne tills hon somnat.
Vi pratade massor. Och jag försökte försäkra henne att jag älskar henne lika mycket som Stor och att jag är jätteglad och tacksam att jag INTE behöver följa med henne till ögon/öron/reuma/medicin/lab/whatever...
Och att hon ska vara glad att hon är så frisk och fungerar så bra. Om Stor kunde skulle hon gärna byta med henne eller nån annan för att slippa allt!
"Fast jag får aldrig vara hemma från skolan med dig!" Nä...du är aldrig sjuk vilket jag är glad för!
Vi bestämde tillsammans att en lördag ska bara hon och jag umgås en hel dag och då ska Liten få göra precis vad hon vill tillsammans med mig. Och på kvällen ska vi gosa extra om hon vill.
"När du börjar på ditt riktiga jobb igen, kommer du gosa ännu mindre med mig" Då säger du till så gosar vi extra mycket på morgonen och kvällen!

Att ha barn är det svåraste jobb jag någonsin haft. Hur vet jag att jag gör rätt?
Att ha ett barn som är mer vårdkrävande än normen är skitsvårt! En hjärtesorg som dessutom kräver otorligt mycket för att det andra barnet inte ska känna sig undanskuffat. Tydligen så har det inte fungerat som jag trott. Och det är klart...i mina vuxen ögon värderar jag saker annorlunda än vad hon gör med sina barnögon. Det som är abstrakt, diffust är ju svårare att ta till sig än min egen konkreta upplevelse! Hur mycket det än förklaras!

Med vårdkrävande barn måste det vara "enklare" att vara två vuxna i familjen - att få stöd från, en tröstande axel, en stärkande kram, förståelse och ett bollplank. Vad vet jag?
Det är iallafall vad jag använder min familj till. Men ibland ställer de samma frågor som jag...å då har ingen av oss svaren. Och det vore så skönt iblnad att slippa vara den som är starkast. Jag vill också gråta och ställa frågor ibland.
Fadern då, kanske någon tänker.
Tja....han var inte med idag..heller...den gång han var med för tre år sedan när de konstaterade att hon hade en permanent hörselskada var hans första (verkligen, jag överdriver inte!) kommentar: Går det på försäkringen?
I en korridor på sjukhuset, till öronkirurgen som trodde att han skulle utföra en rör-op, med ett trött barn som varit fastande i 18 timmar... Fy vad jag skämdes!
Han är inte med på mycket.
Senast var på ett info möte. Han ska tydligen spela den populra rollen "Duktiga pappan" en stund igen :S (har ny tjej!)
Han stannade inte länge...och det dom frågade var han tvungen att fråga mig först - Har hon en diagnos än? Vad är det för hörselskada? etc.
När jag nickade gjorde han likadant. Han har ALDRIG varit med till reumatolgen, vid provtagningar eller till Hörselvården.
Han började vilja betala på barnens försäkringar efter att vi fått veta att Stor har sin hörselskada. Han ville ta ut pengar på en gång. Jag sa NEJ! 1: hon har ingen diagnos än. 2: hon behöver inte pengarna nu. 3: det är hennes pengar, inte våra/hans. 4. han skulle använda upp varenda krona själv!
Jag har fått bett om ett sjukintyg från reumatologen om att hon har Juvenil Reumatoid artrit, vad det innebär och vilken behandling som krävs. Att sjukdomen är individuell, att det går i skov och att man kan vilja leka fast man har ont, att sport/lek/rörelse är BRA för kroppen trots smärta. Hur många behöver be doktorn om ett sånt - att ge DEN ANDRA FÖRÄLDERN för att denne (och dennes sjukvårdsutbbildade sambo) ska få förståelse för dotterns sjukdom?!
Så nej...jag har aldrig känt nått stöd när det gäller föräldrabiten där. Inte före vi separerade o inte efter. Oavsett.
Hans "Duktiga pappan" perioder brukar vara korta, det är när han träffar nån ny tjej/soc va inblandad/tycker synd om sig själv/känner sig orättvist behandlad av världen. Och alltid på en "pappa-vecka".
Och det är orsaken till att han gör mig så fruktansvärt irriterad och bitter i tonen!

Jag är lyckligt lottad som har sån underbar och nära familj och så fantastiska vänner!
I tunga stunder gör ni mitt liv ljusare, på ett eller annat sätt!

Min hjälte!

Det finns en person jag beundrar djupt!
För tålamodet, sin positiva utstrålning, styrka och mod.

Det finns sån kämpaglöd i blick och sinne!

I mörka timmar när jag tänker framåt stärks jag av den styrka som visas och den känsla för att söka kunskap och förståelse om det mesta i livet, omvärlden och situationen hon befinner sig.

Idag var det dags igen.
Kortisonbehandling i bådafotlederna. Det innebär sprutor direkt i leden under lustgas-behandling.
Ljusningen var väl att de passade på att ta de ständigt återkommande blodproverna samma dag, samt provet till forskning.

Idag har min dag ägnats åt sjukhusbesök och att pyssla om en rastlös 9 åring.

Denna gång fick vi eget rum. När axlarna fick samma behandling, var det fullt...så då campade vi i lekterapinsrum.
Så i sal 4, på Dagsjukvård barn, plan 3 fick vi tv med playstation och tv. Kaffet fanns i rummet mitt emot. Och lekterapin rakt över korridoren :)

För att lindra och undvika smärta behandlas alla områden som ska stickas med Emla - bedövningssalva. Salva, plastfolie och bandage - båda armvecken och på fötterna.


En timme senare skulle det tas prover, 6 rör. Stor lycka när det var med "Fjäril" - det tycker hon är skönast. Något bisarrt att veta vad i nålväg man föredrar!


Medan vi väntade på att Emlan skulle "ta" så spelade vi spel och mormor/mamma (som jag hade med som sällskap) och jag drack kaffe. "Pest eller kolera"...inge kul spel alls. Enligt mig. W och mormor hade roligt...kul för dem! ;)


Det "roliga" började tjugo över tolv. Först skulle hon andas lustgas i 3 min. En underbar barnsjuksköterska (Birgitta) pratade med henne hela tiden, om allt mellan himmel och jord. Hela tiden skulle hon ligga stilla, titta henne i ögonen och andas långsamt och djupt.


Å så satt den där. Några cm nål in i leden. Först sprutade hon med en spruta, bytte den mot en annan och sen igen med den första. Nålen fick vara kvar inne hela tiden. Hon flyttade runt och vred åt olika håll med nålen. Brr..




Å så var det nästa fot...samma procedur. En underbar läkare (Birgitta) och så fick hon hjälp av Nina, barnsjuksköterska som höll i benet så hon inte kunde rycka till. Lustgasen tar inte bort smärtan, den "rundar/trubbar av" den bara.



För att lätta upp humöret lite så hoppade vi över sjukhusfikan och tog en sväng till IKEA. Blev lunch, dubbel pastaportion för sjuklingen och en stor kanelbulle till efterrätt, på IKEA. Hon fick välja vad som helst ochdå blev det IKEA pasta :)
På IKEA blev det rullstolsrace. "Rätt coolt, men lite svårt" tydligen :)
Avböjde ha med rullstol hem. 24h "fotisättningsförbud". Känns enklare att bära henne när det behövs. Måste dock erkänna att 27 kg är lite otympligt att bära runt på, upp o ner ur soffa/toa/säng/stol...och hon blev mitt sällskap i sängen i natt. Kissnödig eller smärta måste hon kunna väcka mig och i och ur hennes loftsäng känns som onödigt!

Enda molnet på himlen just nu är att hennes fötter svullnat. Hennes tår ser ut som små prinskorvar och lederna är varma. "De är tunga" säger hon. Får se om det är en kortvarig biverkning...annars blir det väl sjukhuset imorgon igen :S Ingen smärta, ingen feber...så då borde det inte vara nå fara å färde!

Helg med fullt ös

Fredag blev det middag, vin, pajbak.... Oxfile till huvudrätt, kräftor till förrätt, äppelpaj med vaniljsås till efterrätt :)
Min tanke var inte att sova kvar. Han hade sina barn hemma.
Jag mötte upp dem på affären och så handlade vi ihop. Följde med dem hem och hjälpte till med middags stöket. Vi hade kanontrevligt!

Och plötsligt ville han skåla Trevlig helg. Hällde upp rosevin som vi avnjöt under middagsbestyren.
Middagsgästerna kom. Gott, trevligt, pratsamt.

När de for så satt vi kvar och pratade om allt mellan himmel och jord.

La oss vid två.
Somnade sent..


Barnen kom vid halv tio...då hade jag inte riktigt hunnit hem än :S Så jag hasplade ur mig att jag sovit hos ett par kompisar.

Varför då kan man undra?!
Så efter en stund sa jag att jag hade sagt fel mitt i röran när vi skulle iväg - så sa jag var jag sov.
De sa just ingenting.

Eftermiddagen tillbringades ute på landet. Ungarna skulle leka. Jag fik fika :)
Fick med en tjej hem. Den äldsta skulle ut på landet til moster.

hann inteer än hem så fick jag en fråga vad vi skulle göra på kvällen.
Så vi åkte över till honom och hans barn och hade film och mys lördag.

Min yngsta är lite misstänksam av sig. Ville sitta i knät och gosa då och då. Och försäkrade sig om att vi inte skulle sova över.
Sen stojade de omkring i timmar.

Han drack ett glas vin, jag vatten. Sen kröp vi upp i soffan och kikade film.
Riktigt, riktigt skönt och avslappnat :)

Mina gröna hade kunnat slå igen.
Hans gjorde det ha ha ha....

Ungarna höll sig vakna i bilen hem. Vi va hemma vid midnatt. De slocknade direkt! De hade haft hur kul som helst, inga tider, massor av godis och snacks.
Jag hade haft en skönt avslappnad lördagskväll. Skön stämning i kroppen.

Söndag gjorde vi så lite som möjligt. Sov till nio alla tre. Lång, lång frukost :) Tjejerna hade truppgymnastik. (Är så härligt att se dotterns stjärnögon och stråla när hon berättar allt de gör!)
Fikabesök på em som slutade med att dottern följde med kompisen hem.

Och så fick jag plötsligt en snilleblixt (jodå, det händer at de dmper ner även hos mig ;) ). Vi skulle möblera om p åtjejernas rum. Sagt och gjort. Operation ommöblering/rensning tog sin början.

Jag gjorde det sista idag på fm.
teri bara var två hemma så fick dottern välja precis vad hon ville till middag! Vad som helst.
Det blev...
....ravioli. Vegetarisk ravioli.

Så kvällen avslutades i soffan. Med Ravioli och en Tintin film.
Hon uppkrupen i min famn. Vi somnade så.

Och...kan jag tillägga... att sova 45 min på kvällen...vakna vid halvtio snåret... Är inte bra för nattsömnen! *gäsp*

He he he...

Kan ju inte vara en snäll flicka jämt ;)
Nu ska jag synda lite.... ;)

Rätt trist!

Mitt arbetsuppdrag för dagen gick bra!
Det är enkelt när man bara behöver redovisa, besvara frågor och ingen kan säga emot när man delegerar ;)

Mitt uppdrag var ganska snart klart.

Började med att strula.
Datorn funkade inte.
Och naturligtvis hämtar chefen en kille som ska titta på det. Enkelt....det var inte möjligt att komma in på intern nätet.
Då tittar en annan äldre man in...och ser ett helt rum med kvinnor -som tydligen uppfattas som vore vi i nöd.
Så jag fick noggranna instruktioner om hur man skötte en kanon och hur det fungerade när man loggade in på nätet första gånggen via inlogg.
Och hur installationen av Excel och Word fungerade.

Jag blev måttligt irriterad!

Ogillar skarpt "Lilla gumman" syndromet...bli klappad på huvudet åt och när någon ser ner på mig för att jag är kvinna.... Avskyr när killar och män ska ta hand om mig eller kvinnor....inte för att de behöver det utan för att de är just kvinnor/tjejer. Liksom förutsätter att vi är i nöd pga vårt utseende/kön.

Och det sa jag irriterat åt mina åskådare efter att männen lämnat rummet. Jag är artig och väluppfostrad ;)

Sen fick jag en rätt trist uppgift. Att bygga ut den riskbaserade egenkontrollen med ännu en punkt... Rutin och riskanalyser kring Specialkost.

Verkligen mitt intresseområde... Men, men...nått att göra iallafall.
Att va på jobbet utan nått att göra är rätt trist...då kan även 2 h bli rätt långa och tradiga :S

Pirr...

Idag är det inte lika lugnt som igår.

Jag och mitt USB-minne ska göra en pesentation av Riskbaserad egenkontroll för livsmedelshantering. Så långt ifrån mitt egetliga yrkke och utbildning man kan komma - dock är jag faktiskt ansvarig för detta "i vanliga fall" också.
Känns pirigt!

På eftermiddagen och typ ett dygn framåt ska jag ägna mig åt plugg. Ska försöka sätta mig in i det igen, komma igång. Ruska om hjärncellerna, hitta gnistan, lusten och viljan. Jag kan ju skymta målsnöret...närmar mig sista kurvan. Vill så gärna bli klar!

Det känns också lite pirrigt.
Jag får huvudvärk av att läsa långa stycen i taget. Så det får bli omväxlande plugg idag/kväll.
Håller en tumme och en tå för mig!

Working lady

Jobbdags idag. Känns kul!
Ska pyssla med lite dokument, färdigställande och ev utbildning.
Mjukstartar med två timmar om dagen i några veckor.

Men innan dess ska jag med prinsen till örondoktorn. Ska möta syrran där. Hon jobbar på avdelningen i närheten.
Sen ska jag jogga ut till lillsyrran och hämta min bil. Käraste, snällaste, bästaste svågern har fixat den.
Och tydligen hatar han Renault och allt franskt efter det he he he

Halv ett är det dags. känns inte pirrigt, bara skoj.

Och som bonus ikväll ska jag se när dottern har truppgymnasti. Å därefter har den andra dottern sista friidrottstävlingen för säsongen.
äSkönt det.
För nästa vecka är det nya behandlingar.

Kortisonsprutor in i båda fotlederna. Sen ska jag bära lilltuffsan i 24 h. Får inte stöja alls på fötterna under ett dygn.

Now...I am off!

04.51

..är en löjligt tidig tid!
Jag trodde det var ett skämt (av vem framgick inte riktigt i mina tankar) när jag slog upp ögonen i morse (läs:natt). Va så pigg så jag trodde att jag försovit mig... Skull möta barnen för att följa dem till skolan. Den yngsta vill gärna hålla handen på morgonen.

Men icke... 04.51. Bara att vända sig om och slumra in igen, tänkte jag... Men nej då. Jag som älskar at somna om, sova överhuvudtaget, hade ett mission impossible framför mig.
Blev kissnödig.
Blev frusen.
Blev svettig.
Blev rastlös.
Ingen skön sovställning.
Provade påklätt.
Provade naket.
Med täcke.
Utan täcke.
Etc...
Kolla klockan...redan gått en timme. Varför går tiden så fort ibland?
Försökte en sväng till. Icke.
Hade druckit en kopp te och låg kurad under soffilten före tio över sex i morse. Helt jäkla otroligt!
Så där omöjligt pigg.
Skulle kunna tro att jag somnade tidigt igår. Men halv tolv är ju inte så tidigt.
Å inte finns det mtcket att göra denna tid heller, när man bor i lght. Kan ju inte störa grannarna före sju.

Så jaha...skickade lite sms till några morgonpigga...

Vid sju så kom ett sms om en hängig dotter. Tio över sju var hon här.
Vi kröp ner i soffan ihop. Hon med sitt hvud på min axel. Snuade i hennes hår. Myste.
På med Nickelodeon.
Sen sov jag mellan åtta och nio.
Hade inte märkt att hon gått upp.. Frukost fixad. Hamsterburen rengjord. Men behövde hjälp med klätterrören.. Fixade vi.
Va inte ens seg när jag vaknade till vid 9 heller. Inte varit trött på hela dagen.
Udda!
Och inte3 är jag så särskilt trött nu heller :(

Hektiskt

Ska strax bege mig mot Västerås. Först Mekonomen och byta ut reservdelar till min bil. Åh vad jag längtar efter den! Bara för att jag inte är bilburen så har jag jättebehov av den. :S

Sen ska jag till C-las för ett informationsmöte på Hörselvården. Temat är hörselnedsättning och hur det påverkar individen och omgivningen. Det är fyra träffar till i höst med olika teman. Ska bli intressant! Och väldigt lärorikt akan jag tänka mig!


Sen ska jag skynda mig till Nibbleskolansgympasal där yngsta dottern har första träningen med Truppgymnastiken idag. Har lovat hinna se halva träningen. Hon va pirrig i magen i morse.

Sen blir det en kopp te nedkrupen i sofan...med lite lugn och ro.

Ska umgås en stund med fadern också. Han är ju inne i en period med Duktiga pappan-syndromet. Håller ju inte i sig särskilt länge, men det är jobbigt när det inträffar.
Han ska naturligtvis gå på mötena han också.
Han va inte med på ett enda i höstas!!

Och han hade nog trott att jag skulle ordna hur det skulle skötas med barnen idag. Träningar på två ställen kl 17. Mötet slutar 17 i Vås. Men jag orkade inte. Jag sköter fan allt. Så jag struntade i det. Han fick fixa själv!

Blir att ta en stor dubbel latte innan, så jag står ut!


Mina kärlekar


Storkusin med lillkusin :)


Mys med mellankusin och lillkusin.
"Tänk om vi också hade en bebis" myser H.

Kärlek :)


By the way..

Min familj är lite roliga. Gulligt omtänksamma!

Behövde bara nämna att jag ev skulle på en dejt i lördags...så erbjöd sig två att vara barnvakt. Och det så länge jag behövde på eftermiddagen i söndags. Ha ha ha...

Lillsyrran skickade ett sms och hoppades att jag skulle få det "riktigt, riktigt mysigt ;) " :)

My weekend

Hade mitt trevliga lunchsällskap här igen i fredags. Han stod för receptet och jag för tillagningen. Det är ju roligare och godare att äta två. (Lyckligtvis så hade mina utslag bleknat till röda fält, så det var inte så markant. Jag beättade att det inte smittade utan var en allergisk reaktion. Och min feber doldes bra med alvedon.)
Vi bestämde att vi skulle ses i helgen. Käka nått gott och kanske kolla på film. Lite dejtaktigt, men ändå inte.

Jisses vad jag blev besviken när jag vaknade på lördagsmorgonen och hade ännu mer utslag på lår, ben, höfter och skinkor. Tog en till antihistamin tablett. Och till lunch när jag skulle in i duschen hade de bleknat något. Feberfritt iallafall. På kvällen var allt borta :)  )

Så blev det så lyckat kräftfiske i fredags att det blev en spontan liten kräftskiva i lördagskväll istället. Vilket inte gjorde nått heller. Gott och trevligt! (Och han frågade om det var okej, annars hade vi varit själva...men vem säger nej till hemkokta kräftor?!)

Och det är ju bara så mysigt att sova ihop med nån och vakna tillsammans :)
Kan erkänna att jag gick upp och kollade mig noga i spegeln så jag inte var full med utslag på kroppen. Det kliade inget men man vet ju aldrig ;)

Och en kryssning är bokad. Lite trevligheter att se fram emot! Ska äta skaldjur :P  Ser väl snart ut som en liten kräfta, så mycket som jag ätit i år!

Åkte hem en stund på eftermiddagen för att umgås med mina barn lite bonustimmar. Ena hade mamma längtan och den andra skulle svidas om till discokalas. Mysigt att kramas och få prata lite innan adet är dags för pappavecka. Tur jag får träffa dem i veckan.

Sen fick det bli en massa gott till kvällsmat...hemrökt aborre (nyfångade för dagen), mandelpotatis, creme fraische, brieost, fetaost, rödlök, citron, gräslök, rädisor, hårt tunnbröd... Ljuvligt gott!  Och förståss smakar det ännu bättre med det sällskap jag hade :)

Kvällen tillbringades själv slumrandes på soffan. Skönt nöjd över helgen!


Mitt vackra jag...tors natt till lör dag.



Så här trevliga små kliande utslag täckte större delen av min kropp :S



Till och med i naveln hade jag utslag. Tårna, hårbotten och öronen med..


röd, het, kliande och väldigt svullen armbåge



under o överarm...



Jag såg likadan ut på lår, underben, knäveck, mage, ljumskar, på smulan, skinkor, mellan skinkorna, höfterna, magen, handflator, handlov, två fläckar på ryggen (inte ett spår från midjan och upp på bålen och lyckligtvis inte på hals och i ansiktet!).

Och JA, det var jävligt synd om mig.
Önskar jag hade varit fem år så mamma kunde pysslt om mig!
Fast hon fick trösta telefonledes. Inte mycket hon kunde göra. Men att vara ledsen, frustrerad och svära en massa är iallfall fan så mycket effektivare om nån lyssnar. Och denne tycker väldigt synd om en.  :)
Och så avskyr ajg att ha feber. Blir ju helt matt i kroppen och huvudet blir som bomull :S

Vet fortfarnade inte vad som utlöste det. Trodde först skaldjur, men jag har mumsat en massa kräftor i helgen och fick inte tillbaka det. Tomat var förslag nr två....men det har inte gett nått mer. Så då är det troligtvis stressutlöst eller så förblir det ett sort mysterium. Tydligen kan man få en reaktion av okänd anledning å så aldrig mer igen.

Jag vill definitivt inte ha tillbaka det :S Fy helvete vad det kliade! Kändes som jag vill köra in en rotborste innanför skinnet!

Hattande!

Ett jävla hattande!
Blir så trött!

Hur svårt kan det vara?!

Antingen eller...

Är det nått jag ogillar skarpt är när jag inte får kred för min intelligens...
Jag är absolut inte nån osnuten 20 åringen..grr..

Eller...ja men säg det då. Så ska jag berätta hur reglerna faktiskt funkar! Och så håller man sig till dem.

Antingen..ja, varför inte. Testa kan man ju faktiskt göra.

En helvetes natt!

Lagom till jag skulle gå och lägga mig, kring midnatt, upptäckte jag att det kliade på armen. Tittar ner och upptäcker stora fläckar och röda prickar. Medans jag tittade så kom det fler. Över nästan hela kroppen. Ringde förtvivlat till mamma.
Fy helvetes jävlar vad det kliade!

Mamma försökte trösta. Jag önskar jag hade varit fem år ochhon bara hade fixat allt åt mig.

Fick tänka efter vad jag ätit. Inget ovanligt alls. Bara välbekanta ingredienser.

Ringde 1177. Där fick jag beskriva symtomen. Telefonisten försökte trösta mig med att amulans inte var aktuellt eftersom jag inte hade i ansiktet och att jag skulle duscha kallt. Lyckligtvis så har jag ju allergitabletter hemma, så tog dem. Slapp åka till sjukhus. När jag ville ta två så skrockade hon lite å sa att det blir iallafall inte nåb mer effekt. Det är bara att försöka lindra pch stå ut.

Hmm...

Och så säger hon lugnande.. Jaha du bor på ***, hur långt är det till sjukhuset då? Ja säger jag, typ 3 km. Va bra, då går det fort med ambulans! Ehh, jaha...??
Håll koll så du inte får i ansiktet, runt munnen och känner dig konstig i svalget.

Mmmm.....enkelt. HUr ska jag ha koll på det när jag sover?

Mitt i alltihop så går den lilla i sömnen. Kommer upp storgråtandes. Får ta henne i famnen. När hon lugnat sig tittar hon storögt på mig och undrar varför jag är helt naken, röd och prickig.
Stoppar henne i min säng, fortsätter sen att klia.
Att klia sig på magen, armar och ben är en sak...men mellan skinkorna, på tårna, i öronen, på smulan och i ljumskarna....det är fan inte skönt!

Vid halv två-två la jag mig i sängen och försökte att inte röra mig för att inte irritera alla uslag. Jag såg ut som en flammig prickig korv.

När klockan ringde trodde jag att jag drömde. Fy sjutton! Och hade utslag på fler områden. Men det kliade inte lika fasligt.

Dagen har ägnats åt att sova och vila. Jag är inte lika varm som i natt. Men trött.

Skulle tränat idag, hade milen på schemat. Bidde liksom noll av det.

Lyckligtvis fick jag besök på lunchen, som muntrade upp mig lite. :)

(Hade nu mobilens överfcöring funkat som jag tänkt, så hade jag lagt in bilder på mitt vackra anlete :S )


Så enkelt..

Önskar ibland att livet vore enkelt. Men va är enkelt?
Man är där man är med hjälp av de val man gör. Det finns alltid mer än en väg att gå. Ibland är den rak, ibland är den krokig. Ibland är den kort och ibland längre.

Hur gärna man än vill at någon annan ska lastas för de vägval man gjort, så återkommer det hela tiden till sig själv. Ständigt och jämt måste man stanna upp och reflektera över vad man gör och vart man är på väg. Enkalst vore att bara trampa på, hoppas att nån annan löser allt och så slippa erfarenheter.

Nu är ju inte livet så enkelt och visst är det rätt skönt... att det står var och en fritt fram att välja väg själv!
Tidvis i livet kan det vara så att vägvalet är situations bundet..vägen kan vara lång och krokig, med många avstickare, många återvändsgränder...men det kommer alltid nya möjligheter att göra val.
Använd dem. Gör det bästa av dem. Lär dig av erfarenheten. Var glad över att du har desa möjligheter att bestämma själv vart näsan pekar. Se inte tillbaka. Se framåt. Är du inte nöjd över ditt val, rannska dig själv och gör ett nytt val.

Livet blir så enkelt som du vill att det ska vara :)
Livet blir vad DU gör det till!

Lasagne

I förrgår shopping.
Igår lunch.

Började prata om mat, på msn.
Mitt nya kvällssällskap....med nån mils avstånd sådär. ;)

Så ledde det ena till det andra...igen.
Och så kom han på lunch igår.
Jättetrevligt!
Jag kan komma på mig själv med att bli lite blyg ibland. En flyktig tanke... Du vet...när man gärna vill baraq lägga handnenpå armen, fån le eller man tittar lite för länge...

Det känns bra.
Riktigt bra.
Men inget pirr.

Och så bjöd han oss på kalas...hans dotter fyller år. Så visst kommer vi på det idag.
Om inte annat så för att smaka hans hembakade bullar och prinsesstårta :)
En huslig kille är trevligt- gillas. Han tycker om att laga mat - gillas skarpt!


Shopping

Lite snack över msn ledde från det ena till det andra.
Plötsligt hade jag en lunchdejt dagen efter. Men inte nått i matväg.

Det blev shopping....
"Vi" köpte ditt och datt.
Kändes riktigt trevligt att vandra runt på stan och i affärer...
Och med nån som går med lika långa kliv som jag :)

En liten fadäs...
Får se.

Fick frågan om jag känner nått pirr. Men nej....att känna pirr är svårt tycker jag. Jag behöver mer kött på benen. Det ska liksom vara värt det.
Ja jag är lite torr och tråkig på den fronten, I know!

Men jag är rädd om mitt hjärta, där finns bara plats för mycket speciella personer. Och bara för de som förtjänar det av olika anledningar :)

RSS 2.0