franettfonster

Sitter i hytt 8715 och tar det lugnt. Tagit en skön promenad ner till Saluhallen i -10 grader. Helsingfors är stängt på söndagar. Rätt bra ide iofs att hålla stängt en dag i veckan. Ska bli poolen idag igen...urskönt! Gårdagens middag var ett självklart Skaldjursfat. Helt fantastiskt gott och avnjöts lääänge. Jag och A avslutade middagen med apelsintryffelchoklad med rårörda hallon. Skickade en bild på efterrätten till systeryster (trodde jag)...men blev fel. Och direkt därefter blev det finskt telenät...25 spänn för att skicka ett mms... Syrran får vänta på bilden tills imorgon när vi är på svenska sidan...

Den börjar bli diger...dotterns medicinlista. Fyra stycken till antalet nu.
Förhoppningsvis kan vi bli av med Naproxen, vilket skulle hjälpa mot magbesvären.

http://www.1177.se/Vastmanland/Fakta-och-rad/Lakemedel-A-O/Prednisolon-Pfizer/?ar=True
http://www.1177.se/Vastmanland/Fakta-och-rad/Lakemedel-A-O/Omeprazol-Mylan/
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20070906000026&DocTypeID=7&UserTypeID=2
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19581115000027&DocTypeID=7&UserTypeID=2

Metojectet är en pärs...hon avskyr att ta sprutan och jag svimmar nästan varje gång. *suck* Men vi blir bättre och bättre på det. Det är bara att vänja sig, den blir kvar i några år.
Prednisolon och Omperazol är nya i gänget.
Men verkningarna är bra. mindre smärta och stelhet, framförallt på morgonen. Hälsenorna är inte alls lika smärtkänsliga, inte ens vid beröring eller när hon står.
Men biverkningarna är fina...hård/lös i magen och klåda på kroppen. Nice...
Pest eller kolera!
Alvedon tar hon nu tre ggr per dygn mot smärta och det har faktiskt varit till stor hjälp!
Hon kan sova nästan en hel natt. Vilket är till stor hjälp för ork, humör och självkänslan.

Kan ju hoppas att prognosen stämmer...att det bara är 2 år kvar innan sjukdomen läkt ut...

för mig på min födelseda´! :)

Jaha...då var jag snart där...
Känns lite märkligt...klockan ringde 5.15. På jobbet 06.05. Och medans jag gick där bland snöflingorna slog det mig: Jag är 35 år ida´! :)
Känns faktiskt väldigt bra :)

Med ett tajt familjeschema, så måste jag hitta nya sätt att röra på mig.
Det funkar inte att bo några timmar på gymmet varje kväll. Inte vill jag det heller längre, då jag njuter av att vara hemma med sambon.
Men jag lider mentalt av att släpa runt på detta otympliga och mindre fräscha bihang. 3 kilon...va 4 kilon i somras. Brr... Är nu 2,5 kilon. Ska ner till matchvikt. Inte lika tight som tidigare, inte lika bra kondition som tidigare. Men en sak i taget. Det kommer att lösa sig och bli bättre. Får planera det lite mer nu bara.
Känner mig "efter-gravid".
Sen tre veckor bakåt så ägnar jag tio minuter fyra morgnar i veckan åt fyra styrkeövningar. För överkroppen. Det ger ingen omedelbar effekt eller superverkan på musklerna. Men jag känner mig piggare, fräschare och framför allt starkare. Det syns också en aning, lite grann och det känns bättre. Starkare och fastare. Axlarna och överarmarna börjar få lite bättre konturer. Och för mig, mentalt, känns det så mycket hälsosammare. Att jag faktiskt använder kroppen och GÖR något. Jag mår ju så bra av att röra på mig, varje dag.

På jobbet så rör jag på mig mycket mer och jag utnyttjar tillfällena till att gå några steg eller röra på mig. Det är kanon med ett rörligt och ganska fritt jobb. När det blir bättre väder, så att det inte är nödvändigt med så mycket ytterkläder, så ska jag börja gå lättare PW på rasten. Det finns tycärr inte duschmöjligheter, så jag vill inte göra det nu med så mycket kläder på. Svettig i flera timmar på jobbet är inte så trevligt, varken för mig eller för omgivningen.
Jag passar på när barnen ska sövas att gå en promenad med dem, att gå den längre sträckan från och till bilparkeringen och att röra på mig i allmänhet under dagen.
Det gör skillnad. Ett kilo på två månader.
Regelbundna måltider har gjort susen med blodsockret, jag småäter mycket mindre. Och suget är heller inte så anmärkningsvärt.
Dock dricker jag mer kaffe, men det är väl en smäll jag får ta ;)

Snart så kommer jag ha friskvårdstimme också, då hoppas jag att jag ska kunna ta mig i kragen och faktiskt träna. Vore skönt att ha en "fast" tid då jag inte har annat att göra. Som det är nu på min tidiga dag så åker jag ju till Västerås och får stick i armarna. Sen är det aja baja med pulshöjande aktiviteter, bastubad, massage och liknande på ett dygn.
Men nu är det ju "bara" 8 veckor kvar med idag, sen blir det tidsintervall på 6 veckor med sprutorna. Skönt...det är lite drygt att åka till Västerås fram och tillbaka för de 40-45 min jag är där.

På torsdagmorgon ska jag iallafall till gymmet. Ska bli underbart! Då är ett längre joggingpass planerat och sen allroundpass med styrkeövningar. Hela kroppen, och då även knoppen, ska få sig en sväng om :) 

...på såna här

Ute kommer det smått, smått singel från skyn. Inte mycket till nsö att skryta om, men det är ju alltid nått. Jag gillar vintern. Jag gillar i och för sig alla årstiderna. Nu går jag dock och väntar på att det ska bli nån snö, så att jag kan köpa nya skidor till mig och till min äldsta dotter. Längdskidåkning är ju så skönt. Både för hälsan och naturupplevelsen :) Håller en tumme och en tå för att det ska bli lite mera snö, nu när det ändå är kallgrader.

Det är ju inte så märkvärdigt med födelsedagar egentligen, inte när man är vuxen. Fast det finns nått jag saknar när de inte är närvarande på min födelsedag och det är mina barn. Planen var att jag skulle fikafrukost med dem kl 7 imorgon bitti, för att jag gick sent på jobbet. Men idag blev det ändrat till att jag öppnar istället. Så 06.15 är jag glad som en sol på jobbet. Det betyder iochförsig att jag kan fika med dem på eftermiddagen istället :)

Jaha...då är det bara ett dygn kvar...så har man nått 35an. Det är tydligen stort. Men jag vet inte. Inte tycker jag att det känns särskilt stort. Eller jobbigt, eller vuxet eller märkvärdigt. Inte känner jag mig särskilt gammal heller! Ska jag det? Det är ju en bra bit ifrån 20 (tack och lov!) men jävligt långt kvar till 65 (hmm...förtidspension vore nått!). Jag tycker heller inte att det är så fasligt nära 40 strecket. Det var jobbigare att vara 27 och inte veta vad jag ville göra med livet, eller vem jag kände att jag var. Just nu trivs jag med mig själv, med de delmål jag vunnit och på den väg jag vandrar fram. Visst finns det saker jag skulle vilja förändra, men även som som jag är nöjd och stolt över. Men det är ju så det ska vara eller hur?! Jag strävar fortfarande framåt, jag vill göra nytt, lära nytt, uppleva nytt... Nöjd med det jag har och den jag är, helt och hållet, det hoppas jag att jag aldrig blir. Då stangerar man, tror jag. Enda missen är de envisa sambokilona. Trodde väl inte att det skulle vara sån kamp med dem. Så det är verkligen en ny lärdom. Å andra siodan så har jag också upptäckt att det inte är något jag trivs med. Det svåra är att hitta balansgången mellan familjeliv och träningsliv. Jag njuter ju så enormt av båda! Vid den här tiden imorgon är det bara 8 timmar och 19 minuter kvar, sen är jag 35 år fyllda. :)