franettfonster

Klockan 5 ringde klockan i lördags. Hade förberett proteinpannkakor (de är så mumsigt goda), packat och plockat i ordning. Va astrött! Sovit dåligt, men what the hell...upp å iväg. Glömde fyra saker-gaffel, pannkakorna, farmors påse, Viktigaste fanns med iallafall; pjäxor, stavar, skidor, startbevis! :) Hämtade upp A kvart i sex. Sen for vi.Va i Norberg strax efter kl 7. Kollade in en bra parkering och sen gick vi med skidorna till vallaservicen. Kändes rätt att lämna in dem på plats, till experter, än låta sportaffären fixa det i veckan hemma. Det va värt 200:- extra! Frukost, ordentligt proteinrik, i stoor portion efter lite tips fr coachen. Följdes upp av kaffe, promenad, lite shopping och toabesök. Varför blir jag så kissnödig, fast jag kissat precis, alltid när det är nått? Iallfall så blev det pdrink och så uthämtning av skidorna. Mycket folk i rörelse och i magen började fjärilarna fladdra! Det är lite nervöst alldeles innan...ska jag fixa det? Men sen är det bara att åka. Från punkt A till punkt B. Men fy fasiekn va backar det var! Kom ihåg två stycken, vänninan som va med första gången hon tog av sig skidorna och gick uppför den ena för hon kom inte upp. Ljumskarna och bröst/axlar fick jobba på bra! Annars så var det ett fint spår. Det är vacker natur, trevliga människor och publik 2/3 av sträckan. Vid 8, 16 och 26 km va det vätskestationer. Blåbärssoppa värmde skönt vid första. En liten bulle o blåbär funkade fint vid den andra och vid den tredje kan jag berätta att saltgurka och blåbärssoppa är en underbar kombination. Faktiskt! Den trevligaste skylten, förutom "Finish", är den med en 9a! Enkelsiffrigt...då är man nästan hemma liksom och nya krafter tillkommer :) Ovanför den står det 39. Och nån km längre fram börjar skyltningen för varvning. Jisses va jobbigt. Alla dessa backar om igen! Men jag ska göra det, inte nästa år, men året därpå! Nästa år ska jag åka 45 km. Lite backträning till dess tror jag! Vid 15 km började jag känna att det sved till på ena hälen. Som om strumpan satt snett. Va öm om fötterna när vi gick till bilen. Väl vid bilen fick jag sendrag i en tå, så jag skrek högt och kämpade med att få av pjäxan. Tänkte inte mer på det då, bytte till skor. Åt mat, drack kaffe- spillde i hela bilen, sen åkte vi hemåt. Skönt rulla hemåt. Och konstaterade att det blir Engelbrektsloppet och inte Vasaloppet- trots alla jäkla backar- för det är bra skönt att sova i sin egen säng och slippa krångla med övernattning. Kramp i rumpan gjorde att jag stannade hos kusinen för en kopp Latte. När jag tog av skorna upptäckte jag att det blödit igenom ena strumpan. Ja ja... OCh när skorna skulle på igen så gjorde det ont! Väl hemma kunde jag summera åkningen med följande bonus: tre blånaglar/blodblåsor-två av naglarna stod i uppåtvinkel, en blåsa hade spruckit. En hältäckande blodblåsa på vänster fot och ett hältäckande skavsår på höger fot. Jag gissar att det berodde på strumporna. Jag var rädd att frysa om fötterna och tog lite tjockare strumpor. Dumt! Oskodd, högläge och med en hög önskan om smågodis haltade jag fram hemma. Dottern tyckte synd om mig så hon gick och köpte smågodis. Det sved oskönt och mycket när jag klev ner i mitt heta bad för att lösa upp allt svett och slappna av. En timme senare kände jag mig som en ny människa, med jävligt ömma fötter :) Semi-veg lasange i magen toppades med smågodis-välförtjänt! Lite skönt att det är 1 år till nästa skidäventyr :-)