franettfonster

Onsdagsmorgonen tillbringades grälandes med mina barns far.

Stor ringde och grät...lederna värkte. Tiggde om en alvedon. Och sa att hon inte fick vara hemma från skolan för pappa.

Jag tyckte annorlunda. Sjukanmälde henne. Och tog ut vab.

Jäklar vilket liv det blev (inte för att jag vabbade på hans vecka...) över att jag sjukanmält henne. När han faktiskt bestämt att hon skulle gå till skolan.

Att hon blev bättre framåt dagen.

Jag är pinsamt dålig på samarbete. 

Att jag ska ringa och diskutera saken med honom först.

 

Så jag svarade (några ggr) att jag förutsätter att om hon ringer till honom och gråter/mår dåligt, för att hon inte får tag på mig så sjukanmäler han henne. Och ser till så att hon får det bra. Och SEN hör av sig till mig. Finns liksom inget att diskutera vad gäller barnens välmående.

Men beslut som tas på hans vecka får jag inte lägga mig i.

Beslut? Sitter du i en styrelse och skriver protokoll som någon bestrider...undrade jag lugnt. Och så upprepade jag hennes sjukdomsbakgrund. Undrar hur många ggr jag gjort det. Kanske nödvändigt med ett intyg snart igen.

Att ha smärta och stelhet, ont så man gråter. Inte sovit på natten. Och så veta att det inte finns nån medicinsk lindring att få just nu... Kronisk smärta är så otroligt uttröttande...både mentalt och fysiskt. 

 

Vi hade en jättemysig dag. Bäddade ner henne i soffan med lindor kring fötterna, värmedynan under knäna och så handledsskydden på. Dessutom gav jag henne en alvedon. Hon hade lite temp också...37.5.

Lilla kräket!

Hon läste en tidning och funderade över allt och ingenting.

Jag betalade räkningar, läste tidningen och småpratade.

När den akuta fasen var över och maskineriet hade värmts upp så att säga, så bakade vi muffins. Mormor o morfar & Co kom sen över efter lunch på en go fika :)

Lillsyrran med småtrollen stannade till sena eftermiddagen. Vi hade så mysigt så.

Jag blev bl a skolad i hur Tradera fungerar. Får se om jag blir lika #hooked" på det som "alla andra" :)