franettfonster

Usch idag har stor klämt fram att hon inte har det bra i skolan. Efter mycket kringprat och tillslut ställde jag en direkt fråga. Hon blir mobbad av en tjej som hon förut var jättenära vän med. Fast hon frågat varför hon inte får vara med eller om hongjort nått så svara hon inte. Och hon får med sig de flesta andra tjejerna.De är nedlåtande och elaka kommentarer. Pratar OM henne och inte TILL. Och den här tjejen slår och knuffar på henne.
Jävla unge! Grr... Inte får jag ringa föräldrarna heller. Så hennes lärare ska prata med Wilma imorgon och sen med flickans föräldrar och flickan. Sen lämnar hon det till skolans mobbningsgrupp. Lika bra det....jag skulle väl säga några felvalda ord! Hon vågar inte ens fråga om nån vill vara med henne för att då är tjejen och andra så elaka i kommentarerna. Så hon har ingen att vara med efter skolan heller, för hon vågar inte fråga om de säger nej eller är dumma. Förra veckan följde hon med några till badhuset...väl där struntade de i henne och hon fick inte vara med dem. Lilla kraken...det här har hon haft inom sig och inte vågat berätta om. Skämts för. Det va nog först mormor o sen vår tjejkväll igår som gjorde att hon lyckades klämma fram det idag. Usch,att gå runt å känna sig så ensam o utanför och inte kunna prata om det! Å jag känner mig helt, helt maktlös! Skulle vilja strypa nån! Förbannade jävla skitungar! Ni får gärna byta med henne vilken dag minut sekund som helst! Vad är det att vara avis på...att man är sjuk och har hjälpmedel för att klara sin vardag och kronisk smärta!?