franettfonster

Efter att ha fastat en hel dag och morgon susade vi iväg för att fixa lite styrka i leder och senfästen. Det lilla livet...! Det är läskigt att låta sitt barn sövas. Vad som helst kan ju hända. Det är "vackra" kläder och nålar och fan å hans moster. Vi roade oss med att läsa (jag pluggade) och så spelade vi Fia med knuff. Det är fantastisk personal. Man känner sig omhändertagen och välkommen. Vi hade eget rum, men höll oss ute i väntrummet. Fanns mer att se och göra där. Så var det dags föör ingreppet. Det undersöktes, markerades och så gjordes det. Lilla gumman hade känt av en injektion så de hade fått avbryta och ge nått annat smärtstillande. Så hon sov som en liten stock i nån timme. Det fina var att det inte var direkta ledinjektioner i knäna, utan att det i nuläget gjordes i senfästena kring leden samt högre upp i hälsenan än vi brukar göra, så vi behövde inte ha rullstol med hem. Enklare och smidigare. Även om det gjorde att vi inte kunde åka till Kopparbergsmarknad, som vi tänkt dagen efter. När hon vaknat och vi var ner på avdelningen igen fick hon en portion korvstroganoff med ris. Å direkt efter vi var utskrivna, en timme senare, så åkte vi genom McDriven å där slukades det en 6a nuggets med strips och en apelsinjuice med McFlurry som efterrätt :) Hemma blev det lugnt och försiktigt. Eftersom hon sovit en hel del på dagen var det ju omöjligt att somna på kvällen, så vi satt uppe sent. Hon va inte trött! Jag va helt dö! Hade INTE sovit särskilt bra natten till torsdagen. Å nu satt jag å gäspade och kollade film. Ja ja... Kan jag bara zappa å kolla runt lite? undrar jag. Ja gör det säger hon. Jag zappar, säger nått får inget svar, vänder mig om och ser då Kan ju inte bära in henne i sängen pga ryggen, så fick väcka försiktigt å så fick hon myrstegsgå in i min säng själv. Hon sov med mig eftersom hon hade så ont. Lilla lilla hjärtat! Fast det viktigaste på hela dagen! Det va att vi fick konstaterat det vi redan misstänkte. Mätstickan stannade på 140.0 cm ö h. Äntligen! :D