franettfonster

Orolig i kroppen och stressad... Sov dåligt i natt. Frysit hela dagen. En snabb sväng till gymmet för att rensa tankarna, starta om hjärnkontoret. Blev 4.6 km löpning. Och så styrka på det. Sit-ups. Börjar att känna mig stabil i kroppen. Det hugger, värker, svider inte vid minsta rörelse. När smärtan är som två öppna sårytor som gnuggas mot varandra...uuuuuu....vill inte ha tillbaka det....vet att det finns där, lurar vid minsta fellyft, felvridning eller för snabb rörelse. Men med eftertanke och tålamod kommer man tydligen sakta framåt. Längtar till januari. Kroppen ska få starta om. Rensas på onyttigheter. Sinnet ska få prova nått nytt. Hjärnan ska få nya kunskaper. Nu sitter jag här igen med kortslutning i hjärnan. Stressad till max. Inget händer. Jag knappar här iställt för på ex uppgiften. Kommer ingen vart...å nu hör jag hur klockan tickar nedräkning. Timme för timme... Inte blir det fler stavelser för det! Tick, tack...