franettfonster

Kolla mitt matteprov mamma! Med förväntan i röst o blick visade hon resultatet. Oerhört stolt såg jag ett "Bravo!" och sen 77/77. Och fint uppställda tal, prydlig stil och hon hade suddat istället för strukit över. Jag förstod att resultatet skulle vara bra, jag förväntar mig inget annat. Speciellt i matte. Men slarvfel trodde jag nog på. Hon var färdig en timme innan tiden gick ut. Dessutom börjar det fastna att man ska se över, gå tillbaka och cöra en extra koll- bra för framtida studieteknik! Hon tyckte det var jättelätt-ännu en anledning till att kunna slarva sig genom. Men icke! :-) Regnet öser ner. Hon har inte kunnat sova i natt och morgonen började med alvedon. Men själv gick hon till träningen en timme före och är ombytt och redo. Vill. Är sugen. "Det gör ont i knäna och fötterna, jag antar att det är väderomslaget" konstaterar hon sakligt. Det är 20 min kvar av de 105 min de tränar. Än har hon deltagit i allt. Vilken vilja. Vilken kraft. Jag blir oerhört stolt över detta lilla liv. Så glad. För jag vet hur det kommer bränna och pulsera i det onda efteråt. Och om hon stannar upp. Lite roligt är det att titta. Hon är ju så kort i rocken... En av tjejerna i gruppen når hon till bröstbenet ungefär. Men de delatar på lika villkor. Hon kommer ha grym träningsvärk i morgon. Hi hi... Hennes instabila leder hålls stärkta och uppe av starka muskler. Det är sån lycka att hon älskar att göra det här. Innan sjukdomen sprang hon ju jämt. När jag o Liten cyklade föredrog hon att springa, den lilla tokan. Liten och naggande god är hon :-)