Det är märkligt..

...hur olika livet kan te sig trots att vi alla är här och nu.
Här sitter jag uppkrupen med en kopp te och skriver, medan det bara några hundra meter bort från mig utkämpas en strid på liv och död.
Eller kanske snarare en kamp mot livet...
En kropp kan inte orka hur mycket som helst...och ett sinne vill nog inte hur mycket som helst till vilket pris som helst.
Ibland måste man resignera och låta sig följa med och få vila i frid!

Tänker på kära pappa...att mista den sista av "sin" familj...som han delat barndom, glädje och sorg med. Tanken är mig övermäktig!

<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0