Min hjälte!
Det finns en person jag beundrar djupt!
För tålamodet, sin positiva utstrålning, styrka och mod.
Det finns sån kämpaglöd i blick och sinne!
I mörka timmar när jag tänker framåt stärks jag av den styrka som visas och den känsla för att söka kunskap och förståelse om det mesta i livet, omvärlden och situationen hon befinner sig.
Idag var det dags igen.
Kortisonbehandling i bådafotlederna. Det innebär sprutor direkt i leden under lustgas-behandling.
Ljusningen var väl att de passade på att ta de ständigt återkommande blodproverna samma dag, samt provet till forskning.
Idag har min dag ägnats åt sjukhusbesök och att pyssla om en rastlös 9 åring.
Denna gång fick vi eget rum. När axlarna fick samma behandling, var det fullt...så då campade vi i lekterapinsrum.
Så i sal 4, på Dagsjukvård barn, plan 3 fick vi tv med playstation och tv. Kaffet fanns i rummet mitt emot. Och lekterapin rakt över korridoren :)
För att lindra och undvika smärta behandlas alla områden som ska stickas med Emla - bedövningssalva. Salva, plastfolie och bandage - båda armvecken och på fötterna.
En timme senare skulle det tas prover, 6 rör. Stor lycka när det var med "Fjäril" - det tycker hon är skönast. Något bisarrt att veta vad i nålväg man föredrar!
Medan vi väntade på att Emlan skulle "ta" så spelade vi spel och mormor/mamma (som jag hade med som sällskap) och jag drack kaffe. "Pest eller kolera"...inge kul spel alls. Enligt mig. W och mormor hade roligt...kul för dem! ;)
Det "roliga" började tjugo över tolv. Först skulle hon andas lustgas i 3 min. En underbar barnsjuksköterska (Birgitta) pratade med henne hela tiden, om allt mellan himmel och jord. Hela tiden skulle hon ligga stilla, titta henne i ögonen och andas långsamt och djupt.
Å så satt den där. Några cm nål in i leden. Först sprutade hon med en spruta, bytte den mot en annan och sen igen med den första. Nålen fick vara kvar inne hela tiden. Hon flyttade runt och vred åt olika håll med nålen. Brr..
Å så var det nästa fot...samma procedur. En underbar läkare (Birgitta) och så fick hon hjälp av Nina, barnsjuksköterska som höll i benet så hon inte kunde rycka till. Lustgasen tar inte bort smärtan, den "rundar/trubbar av" den bara.
För att lätta upp humöret lite så hoppade vi över sjukhusfikan och tog en sväng till IKEA. Blev lunch, dubbel pastaportion för sjuklingen och en stor kanelbulle till efterrätt, på IKEA. Hon fick välja vad som helst ochdå blev det IKEA pasta :)
På IKEA blev det rullstolsrace. "Rätt coolt, men lite svårt" tydligen :)
Avböjde ha med rullstol hem. 24h "fotisättningsförbud". Känns enklare att bära henne när det behövs. Måste dock erkänna att 27 kg är lite otympligt att bära runt på, upp o ner ur soffa/toa/säng/stol...och hon blev mitt sällskap i sängen i natt. Kissnödig eller smärta måste hon kunna väcka mig och i och ur hennes loftsäng känns som onödigt!
Enda molnet på himlen just nu är att hennes fötter svullnat. Hennes tår ser ut som små prinskorvar och lederna är varma. "De är tunga" säger hon. Får se om det är en kortvarig biverkning...annars blir det väl sjukhuset imorgon igen :S Ingen smärta, ingen feber...så då borde det inte vara nå fara å färde!
För tålamodet, sin positiva utstrålning, styrka och mod.
Det finns sån kämpaglöd i blick och sinne!
I mörka timmar när jag tänker framåt stärks jag av den styrka som visas och den känsla för att söka kunskap och förståelse om det mesta i livet, omvärlden och situationen hon befinner sig.
Idag var det dags igen.
Kortisonbehandling i bådafotlederna. Det innebär sprutor direkt i leden under lustgas-behandling.
Ljusningen var väl att de passade på att ta de ständigt återkommande blodproverna samma dag, samt provet till forskning.
Idag har min dag ägnats åt sjukhusbesök och att pyssla om en rastlös 9 åring.
Denna gång fick vi eget rum. När axlarna fick samma behandling, var det fullt...så då campade vi i lekterapinsrum.
Så i sal 4, på Dagsjukvård barn, plan 3 fick vi tv med playstation och tv. Kaffet fanns i rummet mitt emot. Och lekterapin rakt över korridoren :)
För att lindra och undvika smärta behandlas alla områden som ska stickas med Emla - bedövningssalva. Salva, plastfolie och bandage - båda armvecken och på fötterna.
En timme senare skulle det tas prover, 6 rör. Stor lycka när det var med "Fjäril" - det tycker hon är skönast. Något bisarrt att veta vad i nålväg man föredrar!
Medan vi väntade på att Emlan skulle "ta" så spelade vi spel och mormor/mamma (som jag hade med som sällskap) och jag drack kaffe. "Pest eller kolera"...inge kul spel alls. Enligt mig. W och mormor hade roligt...kul för dem! ;)
Det "roliga" började tjugo över tolv. Först skulle hon andas lustgas i 3 min. En underbar barnsjuksköterska (Birgitta) pratade med henne hela tiden, om allt mellan himmel och jord. Hela tiden skulle hon ligga stilla, titta henne i ögonen och andas långsamt och djupt.
Å så satt den där. Några cm nål in i leden. Först sprutade hon med en spruta, bytte den mot en annan och sen igen med den första. Nålen fick vara kvar inne hela tiden. Hon flyttade runt och vred åt olika håll med nålen. Brr..
Å så var det nästa fot...samma procedur. En underbar läkare (Birgitta) och så fick hon hjälp av Nina, barnsjuksköterska som höll i benet så hon inte kunde rycka till. Lustgasen tar inte bort smärtan, den "rundar/trubbar av" den bara.
För att lätta upp humöret lite så hoppade vi över sjukhusfikan och tog en sväng till IKEA. Blev lunch, dubbel pastaportion för sjuklingen och en stor kanelbulle till efterrätt, på IKEA. Hon fick välja vad som helst ochdå blev det IKEA pasta :)
På IKEA blev det rullstolsrace. "Rätt coolt, men lite svårt" tydligen :)
Avböjde ha med rullstol hem. 24h "fotisättningsförbud". Känns enklare att bära henne när det behövs. Måste dock erkänna att 27 kg är lite otympligt att bära runt på, upp o ner ur soffa/toa/säng/stol...och hon blev mitt sällskap i sängen i natt. Kissnödig eller smärta måste hon kunna väcka mig och i och ur hennes loftsäng känns som onödigt!
Enda molnet på himlen just nu är att hennes fötter svullnat. Hennes tår ser ut som små prinskorvar och lederna är varma. "De är tunga" säger hon. Får se om det är en kortvarig biverkning...annars blir det väl sjukhuset imorgon igen :S Ingen smärta, ingen feber...så då borde det inte vara nå fara å färde!
Kommentarer
Trackback
