Tänk att liten är så stor?

För 22 år sen fick jag en alldeles egen liten docka, i tidig julklapp!
Så bedårande söt så man kunde nästan inte hindra sig från att ta en smakbit!
Mörkt yvigt hår och otroligt vackra nötformade mörka, mörka ögon. Alldeles rund och go!
Den vackraste bebis jag sett :)

Sen har hon hängt mig i strumplästen sen dess.
Jag hade henne med överallt. Så gärna, så gärna! Har alltid haft ett enormt tålamod med min lilla kotte.
Och alltid trivts i hennes sällskap. Hon har varit med på semester, hemma, fest, familjetillställningar, jobbet, skolan, jag har varit på föräldramöten, utvecklingssamtal, dyslexiutredning, skolbesök, cirkus, kompisar, markander, shopping, läxläsning, barnvakt, filmkvällar, etc, etc...

Var tog alla dessa år vägen?
En ljuvlig unge som växte upp till en underbar syster och fin vän!
Jag är lyckligt lottad!

Grattis Andreá, 22 år!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0