franettfonster

Jag gillar att vara lugn och sansad. Livet känns så mycket enklare då.
Ogillar följetonger. Ibland måste saker och ting liksom bara få vara det det var/är. Antingen fastnar man i det eller så lägger man det bakom sig och tar ett kliv vidare.
Det sista är ju till mest hjälp för en själv!

Oftast får man inse att det finns inte svar på allt. "Om" och "Varför" är ibland bra, men ack så jobbigt att fastna i - blir så lätt en karusell som bara snurrar. Utan stopp.

Lite självdistans och självinsikt kan också vara två bra variabler. Två mycket väl avvägda detaljer som kan vara tuffa att se och höra - men så behövligt.

Människor som fastnar i hjulet och saknar självinsikt - sitt ansvar i olika situationer - fascinerar mig! Skulle vilja se hur de ser ut på insidan av skallbenet, tankar och hur fan de resonerar ibland!

Livet görs så extra svårt för vissa ibland!
"Alla andras fel..." funkar inte efter en viss ålder.
Kan ju iofs bero på var man befinner sig mentalt...vad vet jag... ;)