Att man kan bli så lurad!

Det var inte speciellt lätta steg när löpningen började. Skönt väder, härlig luft. Ingen blåst och uppehåll i regnet! Vad mer kan man begära?!

Det flöt fint och vi höll ett bra tempo. Lättare än förra gången. Vilket jag påtalde! Flera gånger.

Men icke.
Grundlurad av mörkret! Att springa i beckmörker kan vara en höjdare för självkänslan, men då ska man inte ha tidtagarur med sig! Visade sig att vi inte var mer än en minut bättre än förra gången. Darn! *suck*

En grymt skön och positiv känsla infann sig i kroppen. Va lätt i kroppen, bra i humöret och hade enkelt kunnat köra en sväng på gymmet också.
Blev hem till duschen sen. Och lite i magen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0