Det var det...
Den här tiden för 7 år sen, så satt jag med sprängande huvudvärk på en toalett, i korridoren på förlossningen på Västerås sjukhus, och försökte klämma fram en liten droppe. I sällskap av en undersköterska.
Den sprängande huvudvärken kom av stor blodförlust när jag födde min andra dotter, kl 12.49. Livmodern drog inte ihop sig och jag blödde okontrollerat efter att hon föddes. 1.1 liter blev jag av med.
Sällskapet på toaletten berodde på att jag inte fick vara ensam, pga av blodbristen och huvudvärken. Jag lyckades göra mig av med sällskap nr 2.
Jag ville upp på avd så att jag kunde få fräscha till mig lite. Egentligen ville jag ha besök, men det gick inte för att jag mådde dåligt. FÖr att få åka upp på avd så var jag tvungen att "bevisa" att kisseriet funkade. Att jag kunde själv. Så sagt och gjort. I stora sängen rullades jag till närmaste toalett rymlig nog för fler. Sen fick jag sätta mig.
Efter en förlossning är man ju inte riktigt "fin och fräsch" i muffen. (Prova att klämma ut en melon, ur ett sugrör!) Så det "känns" lite när man ska kissa första gången. Till hjälp har man därför handdusch, för svalka och för att man ska få "kiss-känsla".
Ungefär som när man inte kan kissa och vrider på kranen...
Jag gick inte sönder någonting alls denna gång, men det är ju ändå som att slänga in ett vedträ i Blå hallen och så svedda kanter!
Jag kan inte kissa med sällskap. Jag vill vara i fred på toaletten. Så kan ju tänka känslan....lite skraj för svidet, sprängande huvudvärk, lite snurrig, trött och så två främlingar som tittar på dig, i ett trångt utrymme.
Inte särskilt bekvämt. Inte direkt nån avslappnande miljö.
Till slut klämmer jag fram att jag inte kan kissa i sällskap, inte ens i sällskap av min sambo eller mamma. Den ena går.
*suck* Jag vrider på handduschen och lyckas klämma fram några droppar. "Nu har jag kissat" skiner jag, som ett barn på julafton. "Lessen...men jag måste höra att du gör det för att säkert veta" säger tyrann- sköterskan! Morr!
Det var bara att klämma fram de där svidande dropparna, så hon blev nöjd. Sen fick jag hoppa upp på sängen igen. Sätta mig tillrätta. Så blev jag eskorterad till avd 86 och installerad.
Jag fick vara där alldeles själv med Lillan. Så skönt så! Hennes pappa åkte hem för att hämta den nyblivna storastystern - å så jag längtade efter henne.
De fick träffas en stund på kvällen, sen var jag och lillan själva.
Första duschen efter förlossningen är den bästa och skönaste. Egentligen skulle jag säga till när jag duschade, ifall jag skulle svimma. men jag snabbade mig. Och det gick så bra så. Tänkte att det var bra att röra på mig och dricka mycket för att öka på blodmängden igen, så jag slapp få blodtransfusioner.
Alvedon, litervis med vatten och korridorpromenader gjorde att jag slapp blodtransfusionerna.
Man känner sig smal som en vidja, tills man ska tvätta kroppen. Magen har samma känsla som en degig geleklump. Och det där med smalhet...nja..verkligeheten säger något annat när man försöker dra på sig ett par icke-mamma brallor...he he he...
Jag har lyckligtvis aldrig fått bristningar på magen. (Jag har på höfterna och brösten - men de har jag levt med från min tonårstid) Min mage har snabbt börjat dra ihop sig och kroppen har börjat minska i volym så fort mjölken runnit till på andra dagen.Det vill säga...kroppsvolymen minskade och bröstvolymen ökade. Herre min skapare vilka bröst jag haft! EE-kupa.
Tre månader efter förlossningen hade jag matchvikt igen. Med A-kupa. Lagom till badsäsongen var slut :S
Lillan var den gosigaste bebis man kan tänka sig, mammig från det hon låg i magen. Bara hon fick ligga vid bröstet och tutta så var hon nöjd. Sov så gott och åt jämt. Aj, aj, aj va mina tuttar var mindre glada efter några timmar med henne.
Och hon åt verkligen jämt och alla tider på dygnet. Det där med sömn...hmm...vad är det?
När sommaren kom slutade hon sova på nätterna. Det var en stekhet sommar och hon tålde inte värmen särskilt bra. Hon brukade vakna vid 22 - 23.30 och somnade tillslut vid 6-6.30, då var det tillräckligt svalt och hon var tillräckligt utmattad. Vid 6.30-7 vaknade Storasystern. Lagom till september började hon sova på nätterna igen.
Annars var hon hur snäll som helst. Alltid glad. Och jättekittlig, speciellt i ljumskarna och i nacken.
När hon föddes skrek hon som en avgrundsande, illröd och huvudet ihopdraget mellan axlarna. Barnmorskan trodde att det var en unge på en bit över 4 kilo. Så när vågen visade 3825 gr trodde de att den visade fel och vägde om. Men icke...Lillan var 3825 gr och 50 cm lång. Med ett häftigt humör och god aptit på mat och livet :)
Idag blev hon 7 år.
Greta Hanna Marie. Greta efter mormor, Hanna valde storasyster, Marie efter mig.
Småbarns åren är över. Etta kluddare i höst. Mammas stora tjej!
Självständig, kramig och med härliga framtidsdrömmar!
En livsnjutare i stora mått :)
Den sprängande huvudvärken kom av stor blodförlust när jag födde min andra dotter, kl 12.49. Livmodern drog inte ihop sig och jag blödde okontrollerat efter att hon föddes. 1.1 liter blev jag av med.
Sällskapet på toaletten berodde på att jag inte fick vara ensam, pga av blodbristen och huvudvärken. Jag lyckades göra mig av med sällskap nr 2.
Jag ville upp på avd så att jag kunde få fräscha till mig lite. Egentligen ville jag ha besök, men det gick inte för att jag mådde dåligt. FÖr att få åka upp på avd så var jag tvungen att "bevisa" att kisseriet funkade. Att jag kunde själv. Så sagt och gjort. I stora sängen rullades jag till närmaste toalett rymlig nog för fler. Sen fick jag sätta mig.
Efter en förlossning är man ju inte riktigt "fin och fräsch" i muffen. (Prova att klämma ut en melon, ur ett sugrör!) Så det "känns" lite när man ska kissa första gången. Till hjälp har man därför handdusch, för svalka och för att man ska få "kiss-känsla".
Ungefär som när man inte kan kissa och vrider på kranen...
Jag gick inte sönder någonting alls denna gång, men det är ju ändå som att slänga in ett vedträ i Blå hallen och så svedda kanter!
Jag kan inte kissa med sällskap. Jag vill vara i fred på toaletten. Så kan ju tänka känslan....lite skraj för svidet, sprängande huvudvärk, lite snurrig, trött och så två främlingar som tittar på dig, i ett trångt utrymme.
Inte särskilt bekvämt. Inte direkt nån avslappnande miljö.
Till slut klämmer jag fram att jag inte kan kissa i sällskap, inte ens i sällskap av min sambo eller mamma. Den ena går.
*suck* Jag vrider på handduschen och lyckas klämma fram några droppar. "Nu har jag kissat" skiner jag, som ett barn på julafton. "Lessen...men jag måste höra att du gör det för att säkert veta" säger tyrann- sköterskan! Morr!
Det var bara att klämma fram de där svidande dropparna, så hon blev nöjd. Sen fick jag hoppa upp på sängen igen. Sätta mig tillrätta. Så blev jag eskorterad till avd 86 och installerad.
Jag fick vara där alldeles själv med Lillan. Så skönt så! Hennes pappa åkte hem för att hämta den nyblivna storastystern - å så jag längtade efter henne.
De fick träffas en stund på kvällen, sen var jag och lillan själva.
Första duschen efter förlossningen är den bästa och skönaste. Egentligen skulle jag säga till när jag duschade, ifall jag skulle svimma. men jag snabbade mig. Och det gick så bra så. Tänkte att det var bra att röra på mig och dricka mycket för att öka på blodmängden igen, så jag slapp få blodtransfusioner.
Alvedon, litervis med vatten och korridorpromenader gjorde att jag slapp blodtransfusionerna.
Man känner sig smal som en vidja, tills man ska tvätta kroppen. Magen har samma känsla som en degig geleklump. Och det där med smalhet...nja..verkligeheten säger något annat när man försöker dra på sig ett par icke-mamma brallor...he he he...
Jag har lyckligtvis aldrig fått bristningar på magen. (Jag har på höfterna och brösten - men de har jag levt med från min tonårstid) Min mage har snabbt börjat dra ihop sig och kroppen har börjat minska i volym så fort mjölken runnit till på andra dagen.Det vill säga...kroppsvolymen minskade och bröstvolymen ökade. Herre min skapare vilka bröst jag haft! EE-kupa.
Tre månader efter förlossningen hade jag matchvikt igen. Med A-kupa. Lagom till badsäsongen var slut :S
Lillan var den gosigaste bebis man kan tänka sig, mammig från det hon låg i magen. Bara hon fick ligga vid bröstet och tutta så var hon nöjd. Sov så gott och åt jämt. Aj, aj, aj va mina tuttar var mindre glada efter några timmar med henne.
Och hon åt verkligen jämt och alla tider på dygnet. Det där med sömn...hmm...vad är det?
När sommaren kom slutade hon sova på nätterna. Det var en stekhet sommar och hon tålde inte värmen särskilt bra. Hon brukade vakna vid 22 - 23.30 och somnade tillslut vid 6-6.30, då var det tillräckligt svalt och hon var tillräckligt utmattad. Vid 6.30-7 vaknade Storasystern. Lagom till september började hon sova på nätterna igen.
Annars var hon hur snäll som helst. Alltid glad. Och jättekittlig, speciellt i ljumskarna och i nacken.
När hon föddes skrek hon som en avgrundsande, illröd och huvudet ihopdraget mellan axlarna. Barnmorskan trodde att det var en unge på en bit över 4 kilo. Så när vågen visade 3825 gr trodde de att den visade fel och vägde om. Men icke...Lillan var 3825 gr och 50 cm lång. Med ett häftigt humör och god aptit på mat och livet :)
Idag blev hon 7 år.
Greta Hanna Marie. Greta efter mormor, Hanna valde storasyster, Marie efter mig.
Småbarns åren är över. Etta kluddare i höst. Mammas stora tjej!
Självständig, kramig och med härliga framtidsdrömmar!
En livsnjutare i stora mått :)
Kommentarer
Trackback
