Besviken..
Igår var ingen bra dag. Den var tung. Hela kroppen kändes orolig. Den välbekanta huvudvärken och illamåendet tillbaka. Jag blev väldigt besviken på mig själv som hade "söndagsoro" i kroppen fast jag visste att jag INTE skulle till jobbet idag! Så otoligt onödigt att lägga all den energin på sånt skit.
Skulle gå upp 9, var tanken, men jag slog av klockan. Vaknade istället halv elva av terlefonen. Chefen ringde och väckte mig.
Likabra att gå upp.
Ett samtal som bekräftade mina sysslor på onsdag och torsdag. Ska göra något som känns positivt och inspirerande. Det behöver jag verkligen!
Förhoppningsvis får jag även tillfälle till en extra energikick!
Hela kroppen var i uppror. Har haft en sprängande huvudvärk hela dagen. Och jag har levt på mjölk och Albrand. INTE bra kost, men det får duga. Jag fick i mig en skål pastasallad till lunch. Jag mår illa. Och får anpassa födan efter aptiten. Bättre än inget.
Va på gymmet. Täånkte det skulle göra susen för kroppen. Iallfall med huvudet. Men orkeslös.
Körde kondition och magen. Det var skönt, jätteskönt. Men jag är frustrerande trött i kroppen. Men ett trött huvud påverkar ju kroppen i längden, åtminstone DET har jag lärt mig av det här.
Jag tror att den största boven i det här dramat är min egen besvikelse och frustration. Besvikelse över att jag inte fixade det hela och att jag inte orkade hålla ut.
Och frustrationen över att jag faktiskt KAN det här, men inte lyckades vända det sjunkande skeppet...ahh..den är stor.
Besvikelse över att det här är ett känt fenom, jag är nummer tre, men ingen tidigare dokumentation finns så inget kan göras. Det får fortgå i sitt eget ekorrhjul.
Frustration över att jag VET att det skulle kunna funka, om inte den lilla, lilla klicken kunde påverka den stora, stora massan.
Men det är ju den bistra sanningen.
Och så besvikelsen över att jag inte bromsade i tid. Att jag lät arbetet gå ut över mitt privatliv o ch min kropp! Idiotiskt!
