franettfonster

Fick ett samtal. En ledsen röst. "Vad ska jag göra?"
Tröstande ord. "Kom över"

Tog över en stund. Tröstade. kramade. Pratade. Fick bara vara.

Det är så frustrerande, jobbigt, ledsamt och hjärtskärande när det inte fungerar och man inte vet vad som är fel.
Gråt, evigheters gråt...

Och så tårar...

Tårar fräter hål i hjärtrotens allra innersta.

Vila nån timme. Lite avlastning. Bara vara. Lite prat. Lite skratt.
(Ice Age 3 kan vara oerhört förlösande ;) )

Och jag fick njuta, kramas, mysa och bara vara en stund.

Det var lättare och något mer positiv uppsyn vid hejdå kramen. Förhoppningsvis känns det mindre ledsamt i hjärtat och frustrationen har försvunnit. För nu iallafall.