Hur svårt ska det va?!

Ea ringer och berättar att hon har haft molande värkar på morgonen. De kom regelbundet. Sen gick de över. Barnmorskan trodde inte att hon skulle komma på återbesöket på onsdag, utran att bebisen skulle komma nu i helgen.

Så hon fick order av mig att ta i ordentligt, så skulle vi gå ut på en långpromenad sen. Och det gjorde hon med besked....dammsög och tvättade golven i hela huset. Och sen tvättade hon fönstren också!
hjälpte det nått? Svar: Nej!

När jag kom så gick vi en flera kilometer lång promenad i rask fart.
Hjälpte det nått? Svar: Nej!
Gav henne mer värk i fötterna bara  :S

Sen ställde vi oss i vedhögen. De har flera kubikmeter ved som ska sågas, klyvas och staplas för torkning. Just nu är det sågandet och klyven som går.
Så jag bar och lyfte och kastade det tunga. Och Ea lyfte och kastade det lätta.
Tiden gick väldigt fort måset jag säga. Tre timmar svischade förbi.
Svetten rann, axlarna ömmade och så har jag skrapsår fram på underbenen.
Lyckligtvis hade jag joggingskorna på mig...annars hade en och annan tå fått sig en törn också.

Ett tag så kände hon lite värk i ljumskarna. MEn det var ihållande och sen efter kaffepausen försvann det helt.
Hjälpte vedkastning nått? Svar: Nej!

Hur svårt kan det vara?
Och den stackarn har så ont i sina fötter. De är fulla med vätska...ser ut som elefantfötter. Jämntjocka med resten av benen. Knölen ser man inte och tårna ser inte roliga ut. Och ont gör det i dem ständigt!
Lyckligtvis så har hon inte vatten i resten av kroppen....än..

En ynka vecka kvar av tiden nu.
Fast det kanske blir som jag sagt...att hon gör som mig.
Det startar för tidigt, sen vilar i en vecka och sen går man tiden ut och även över.
Stackarn!
Håller en tumme för att det blir i helgen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0