155 meter
I torsdags så var vi på äventyr nere i Sala silvergruva.
Ett spännande, om än något kallt, äventyr!
Guidad visning i 1.5 h.
Mäktigt!
Tjejerna tyckte också om trippen. I sällskap hade vi bästaste R.
Vi klädde på oss ordentligt, tyckte vi. Ändå skakade man tänder i slutet av visningen.
Det var häftigt att gå genom gångarna och rummen och veta att de är urgröpta av människor. Män och djur som slitti år ut och år in.
Hackat och gröpt cm för cm.
Och att det står kvar där efter så många hundra år!
Behövs ingen närmare presentation - Dr Christinas schakt. Det centrala schakt som man tog sig upp och ner i gruvan. Med korghissar man stod i.
Knektschaktets gamla spelhus finns inte kvar. Bara den här ruinen.
Så här ljust var det inte i gruvan. Det var kompaktmörker, enbart upplyst av få små lampor och några ficklampor. Guiden hade dessutom en fackla. Kamerablixten kan göra underverk :)
Efter att en stor gruvort rasade på 1600 talet så stöttade man igen några orter och hål med stockar. Så här som på bilden. Så dessa har suttit här i över 300 år. De hade gott virke förr :)
Många malmkärror som åkt här!
En gammal spårväxlare. Den fungerar än :)
Grundvattnet har fått stiga i gruvan. Så fllera nivåer är igenfyllda. Här kan man få sportdyka och upptäcka. Vattnet var helt klart och det var ibland svårt att se att det var vatten i vissa hålrum.
Det finns också möjlighet att sova över här nere. I ett uppvärmt rum finns det sovrum och möjlighet att ha gästabud. För 3000 kr natten får du en guidning, frukost och en komradio. Enda kontakten med ytan. Hmm....kan man somna med vetskapen om att det är 155 m berg ovanför sig?!
På sina ställen blöder berget. Det är järn som rinner ut. Ser rätt så märkligt ut! Som ett stort sår.
Det var trångt om saligheten. Och på vissa ställen fick man böja rejält på nacken.
Man ska nog inte lida av klaustrofobi här nere.
12 timmar om dagen 6 dagar i veckan. En timmes lunch. Och tre veckor ledigt i augusti. 6 riksdaler i veckan för gruvarbetarna och 1 riksdaler för eldvakten. Så såg det ut. För hästarna var det 5-6 mån i gruvan sen växlade man till ytarbete. De var också löediga 3 v i augusti. Bönderna i området var tvugna att ge sitt bästa hö och halm till gruvan för hästarnas skull. FÖr att hålla arbetsmoralen uppe fanns det i gruvbyn m 2000 inv 32 krogar och så hämtade man ett flertal horor från Stockholm. De hade egen fackförening som värnade deras intressen och såg till att de behandlades väl och hade jobb, fick sjukpenning och liten pension. Är det vi eller de som är moderna eller medeltida i den frågan?
En gruvarbetare krävde ca 12000 kcal. Lite annat än mot en modernt arbetande människa som behöver ca 2200 kcal.
Sightseeing, museibesök och shopping samt fika och en god lunch på wärdshuset - en härlig dag :)
Ett spännande, om än något kallt, äventyr!
Guidad visning i 1.5 h.
Mäktigt!
Tjejerna tyckte också om trippen. I sällskap hade vi bästaste R.
Vi klädde på oss ordentligt, tyckte vi. Ändå skakade man tänder i slutet av visningen.
Det var häftigt att gå genom gångarna och rummen och veta att de är urgröpta av människor. Män och djur som slitti år ut och år in.
Hackat och gröpt cm för cm.
Och att det står kvar där efter så många hundra år!
Behövs ingen närmare presentation - Dr Christinas schakt. Det centrala schakt som man tog sig upp och ner i gruvan. Med korghissar man stod i.
Knektschaktets gamla spelhus finns inte kvar. Bara den här ruinen.
Så här ljust var det inte i gruvan. Det var kompaktmörker, enbart upplyst av få små lampor och några ficklampor. Guiden hade dessutom en fackla. Kamerablixten kan göra underverk :)
Efter att en stor gruvort rasade på 1600 talet så stöttade man igen några orter och hål med stockar. Så här som på bilden. Så dessa har suttit här i över 300 år. De hade gott virke förr :)
Många malmkärror som åkt här!
En gammal spårväxlare. Den fungerar än :)
Grundvattnet har fått stiga i gruvan. Så fllera nivåer är igenfyllda. Här kan man få sportdyka och upptäcka. Vattnet var helt klart och det var ibland svårt att se att det var vatten i vissa hålrum.
Det finns också möjlighet att sova över här nere. I ett uppvärmt rum finns det sovrum och möjlighet att ha gästabud. För 3000 kr natten får du en guidning, frukost och en komradio. Enda kontakten med ytan. Hmm....kan man somna med vetskapen om att det är 155 m berg ovanför sig?!
På sina ställen blöder berget. Det är järn som rinner ut. Ser rätt så märkligt ut! Som ett stort sår.
Det var trångt om saligheten. Och på vissa ställen fick man böja rejält på nacken.
Man ska nog inte lida av klaustrofobi här nere.
12 timmar om dagen 6 dagar i veckan. En timmes lunch. Och tre veckor ledigt i augusti. 6 riksdaler i veckan för gruvarbetarna och 1 riksdaler för eldvakten. Så såg det ut. För hästarna var det 5-6 mån i gruvan sen växlade man till ytarbete. De var också löediga 3 v i augusti. Bönderna i området var tvugna att ge sitt bästa hö och halm till gruvan för hästarnas skull. FÖr att hålla arbetsmoralen uppe fanns det i gruvbyn m 2000 inv 32 krogar och så hämtade man ett flertal horor från Stockholm. De hade egen fackförening som värnade deras intressen och såg till att de behandlades väl och hade jobb, fick sjukpenning och liten pension. Är det vi eller de som är moderna eller medeltida i den frågan?
En gruvarbetare krävde ca 12000 kcal. Lite annat än mot en modernt arbetande människa som behöver ca 2200 kcal.
Sightseeing, museibesök och shopping samt fika och en god lunch på wärdshuset - en härlig dag :)
Kommentarer
Trackback
