franettfonster

Jag är ganska så bokstavlig. Jag gillar tydlighet och jag gillar enkelhet. Ogillar skarpt flum och när man ska "förstå", "borde veta", etc. Jag är inte tankeläsare och jag intresserar mig föga för oklarheter.
Jag är inte den som skvallrar, pratar "väder och vind", frågar struntgrejer. Jag pratar om jag har något att säga eller frågar om det jag undrar över.
Jag är mer åt det sakliga, trist diplomatiska hållet.
Jag frågar inte om jag inte förväntar mig ett svar. Och jag svarar på det som frågas (fast med vissa har jag lärt mig med tiden att det ogillas - framför allt med tjejer).

"Du tänker lite som en kille" sa någon vid tillfälle.
Kanske det. Jag ser det mer som att det är ett enkare sätt att hantera tillvaron.

Så när jag får veta att jag "borde veta" vad något handlar om, "om det betyder nått borde du ha sagt", getts ett flertal tillfällen att berätta...så blir jag irriterad och konfunderad.
Borde veta vad? Berätta vad? Vilka tillfällen är det?

När jag sen pratar med person och får veta att jag måste be om förlåtelse, för vad är då min fråga, får veta att det borde jag veta själv. Och det har inget med att göra vem jag har sex med. Fast å andra sidan så är det tydligen skadligt för mig, jag borde skyddas från det.
Att jag har sex med någon är inte det frivilligt? Och berör inte det enbart mig och den inblandade?  Och om det nu är så ointressant (vem fan bryr sig egentligen vem jag ligger med, hur kul samtalsämne kan det vara?!), varför tas det då upp?
Iallafall....jag frågar om vad jag ska be om förlåtelse för? Borde jag tydligen veta. Men jag vet inte och måste få en hint. Då får jag veta att jag är sjuk. Behöver hjälp. Lever i förnekelse. Och är inte välkommen att höra av mig förrän jag vet och tänker be om förlåtelse.
Så då säger jag att dte är ju tråkigt att du känner så här och jag vet tyvärr inte, eftersom det ju tydligen inte handlar om vem jag har sex med och om att jag inte har för vana att berätta det för folk. Sen lägger personen på telefonen för att dennes partner inte ska höra samtalet. (Varför inte om det nu inte handlar om vem jag har sex med?!)

Sagt och gjort... Jag har ingen aning om vad jag har gjort för fel. Mig veterligen ingenting. Jag berättade inte att jag har haft sex med en viss person, kan inte finnas nått intresse för någon att veta det. Jag brukar inte fråga någon om vem de har sex med. (Jo, vännen förstås. Men å andra sidan så vet vännen vem jag har sex med också. Men det är ingen big deal om jag inte skulle veta eller vice versa.  )  Så eftersom jag inte har nått att be om förlåtelse för och inte får höra av mig förrän jag vet...så hör jag inte av mig.
Eller jo, jag skickade god jul och gott nytt år. Fick inget tillbaka. Sånt är livet ;)

Idag får jag ett sms...och nu är det tydligen mitt fel att jag INTE har hört av mig. "Det var tydligen inte mer värt för dig". Men vad var inte mera värt? Kan jag få en liten hint, en ledtråd, ett ämne, en kategori...please.
Så klart att jag inte har hört av mig. Varför ska jag säga förlåt? För vad? Jag har inte gjort nått fel, vad jag vet. Och efterosm jag inte får höra av mig förrän jag vet och tänker be om förlåtelse...jaha...

Jag avskyr sånt här tjejigt. Säg vad det är, på riktigt. Finns väl ingen som "vet" vad man gör för fel, eller uppfattas göra fel om ingen säger det.
Jag ogillar martyrskap.
Och inte ber jag om förlåtelse för något jag inte gjort eller åtminstone inte vet om.
Känns inte riktigt som min förlust!