franettfonster

...på grund av inflammationer i lederna kan min dotter inte utöva friidrott just nu. Det gör så ont och speciellt fötterna "släpper efter" vid frånskjut och avstamp. 

Så nu vill hon göra ett uppehåll.
Eventuellt så ska hon få kortison i sprutor direkt i lederna. Brr...

Istället vill hon prova bandy. Hon tycker att det är riktigt, riktigt kul att åka skridskor. 
Så jag frågar hennes pappa.
Svaret:
"Hon har ju ingen utrustning. Är det ett tjejlag? Det är nog inget för henne" 

Jag tycker ju att utrustning är en enkel fråga att lösa. Och varför skulle det inte vara nått för henne?

Svaret på det:
"Bara min känsla. Du vet att hon inte har tid och träna hos mig. Och jag tänker aldrig tvinga någon att träna utan man ska vilja själv"

Översättning: "Jag har orkar inte och vill inte. Hon får hålla reda på träningstider och dagar själv, kostar det pengar och min tid? Jag tänker inte påminna henne."

Och det är på grund av den inställningen som jag har alla fritidsaktiviteter mina barn sysslar med, på min lott. Barn måste ju påminnas, utmanas och faktiskt ibland pushas. Alla har inte lust, alla gånger. Men man får faktiskt ta ansvar för sitt lag och den tid och energi som ledare och tränare lägger ner på laget/gruppen/individen.
Vem har lust med allt alla gånger?

Rider gör man i alla väder. Det tar tid. Det kostar massor med pengar. Och som förälder är det tvunget att jag skjutsar och engagerar mig. Teknik kan inte tränas bara då och då...det måste vara kontinuerligt.
Friidrottar gör man i alla väder. Alla övningar och träningar är inte roliga, enkla eller inspirerande. Sånt måste man igenom. Även barn. För så är det här i livet. Och ä rman i skolåldern och deltar i en aktivitet så bör man lära sig att ta ansvar för sig själv och andra. Här behöver vi föräldrar vara med och engagera, stötta och ha roligt.

Fattar inte hans inställning! Han har ju själv utövat sport en barnsben. Inte nu då. (Vilket ju under ett flertal år synts på fysiken!) Så förbannat bekväm, lat och oengagerad.

Är det kosntigt att hon inte "har tid/ inte vill" när det är hans vecka. Vem vill göra något när det är et massivt motstånd och en massa ursäkter.
Hos mig är det aldrig protester...visst alla gånger är ingen höjdare, men vi åker. Jag och min sida av familjen är engagerade, uppmuntrar och tycker att det är roligt.
Och det tar tid, kräver planering och det kostar pengar.
Visst cheerleading är inte alls kul...men min ena dotter tycker det och är dessutom bra på det...så nog fan ställer jag upp och engagerar mig. Och simträningen är väl bara okej - varmt, klibbigt och blaskigt kaffe.
De får gärna spela instrument, samla på frimärken, va med i scouterna, gå med i lottakåren, klättra, hålla på med motorsport, fotboll, tennis, curling, balett...vad som helst...
Det viktiga är ju att de engagerar sig, har intressen och lär sig ta ansvar. Och förhoppningsvis så fastnar de för en fysisk aktivitet, så att de får en sund inställning till kost och rörelse.

Men det krävs lite engagemang och intresse från mig som förälder!

Så jag som inte vet ett dugg om bandyutrustning, ska imorgon försöka få tag i klubba (alltså är det skillnad på hockey och bandyklubba??) , galler (alltså hon har en bra "riktig" hjälm...det borde ju gå att bara köpa galler till det...eller?) och nya skridskor. Utan att fadern behöver lyfta på sitt feta arsel och engagera sig. Och gissa vem som ska med ner till bandyplan på tisdag?
Han har nog inte tid....

Om klubban frågar jag den jag brukar fråga om det mesta :)
Har nog hört både den ena och den andra frågan. Lika bra fortsätta på inslagen linje ;)
Grr....!!!