franettfonster

Onsdag em:
På frågan hur dagen har varit säger dottern: Dålig.
Som eden lilla hönsmamma jag är (plus att jag avskyr ord som bra/dålig, då det egentligen inte säger någonting!) frågar jag hur hon menar.
Läraren är hemma med sjukt barn och två andra har pratat hela dagen. Jag vet inte vad dom sa för jag hörde ingenting.
Fundersamt säger jag: Men du har ju T. Använde de inte den?
Dottern: Jga sa ju att jag inte hörde nått!
(jo)
Jag: Sa du inte till då? Vad hette dom? Var det vikarier?
Dottern: När det hade gått lång tid och jag inte visste nått vad de sa...nä då ville jag inte..pinsamt. Hörde ju inte vad dom sa, hur ska jag veta vad dom heter? Kanske dom va.

En mycket irriterad mamma skriver i dotterns kontaktbok (sättet man kommunicerar med skolan), ifrågasätter vilken information som ges till vikarier och funderar på syftet med en T-slinga (ett hörselhjälpmedel vid hörselnedsättning)

Läraren har just ringt.
Tydligen så var microfon systemet oladdat. jaha!! Om man upptäcker det, sätter man det inte på laddning då?
Tydligen inte!
Om man nu fått information om att det finns ett barn med hörselnedsättning (därav nödvändigheten av microfonanvändandet) och det  tekniska inte fungerar...ser man då inte till att pratat med barnet om det och försöka hitta en annan lösning på det problemet som uppstått?
Tydligen inte!

Tänket tog slut någonstans vid näsroten!

Snart 9 år, mycket smart, mycket lättlärd, naturvetare...och redan skoltrött!
Svenska skolsystemet är underbart!

Har avancerad läsnivå - får läxor för nybörjare.
Räknar redan multiplikation och tycker att 8ans ggr tabell är sådär, kan 9ans med lite betänketid, vill lära sig mer om addition - får mattegåtor men inte på mer avancerad nivå, får hjälpa kompisarna med matten, får inte fortsätta framåt, får inte svårare  och mer avancerat att utmanas av. Och addition? Det börjar man inte med förrän i 3an!
"Mamma vet du vad jag är bäst på i matten? Att vänta. För det är vad jag gör hela tiden. Skolan är asatrist!"

Sorry stumpan...du råkar bara ha sisådär en 12-15 år kvar!

Det är enklare att ha en "vanlig" unge. Som min 2a. Nyfiken och vetgirig, tycker läsning och skrivning är spännande, men fattar inte riktigt vitsen. Älskar räkning, men tycker rasterna är det bästa med skolan. Allmänt trevlig, "söt o rar o glad".

Att ha ett smart barn är fan svårt! För ingen vill lyssna, för det är läskigt. Eller vad problemet är!
Har barnet sedan ett funktionshinder...då är det kaka på kaka.
Skolan är ett föråldrat system!
Det tystar barn med frågor.
Det dödar vetgirighet och nyfikenhet.