franettfonster

Kollade på film (har just nu ingen aning om vilken) och somnade sen skönt på soffan. Lilla magen fick Leksandsknäcke med kaviar, så jag sov som en stock. 02.45 ringde klockan. Bara att slå på rätt kanal. Förbereda för några timmars firande.

Fick ett sms från syrran som undrade om jag var vaken. Japp. Hon kollade också invigningen - fast hon fick betalt ;) Dvs...hon jobbade i natt.

Det är en mäktig känsla av förväntan! Äntligen dags!

Så stora mäktiga nationer, som på andra arenor är fiender, går leende ut på arnena och vinkar. Hyllar varandra! Nord- och SydKorea, USA, Japan, Kina, Iran, Ryssland, de gamla Sovjetrepublikerna...
För en tid lägger man sådant åt sidan. De Olympiska spelen förenar.

Etiopien...inte ett land man tänker på när man tänker vintersport. Defenitivt inte Ghana heller. Och Iran har en kvinnlig slalomdeltagare.

Många länder hade bara en deltagare. En liten, liten trupp. Men ändå.. Alla satsar och har kul. För det här är nog ett tillfälle där man faktiskt också har riktigt, riktigt kul.
Och alla OS har en solskenshitoria.

Detta OS har en sorgehistoria. Georgiens rodelåkare, som så fruktansvärt kraschade i 145 km. Fy fasiken vilka hastigheter de kommer upp i! Ett mikroskopiskt misstag kan få förödande följder.
Sorgband på fanan. Stående publik när de paraderade in. Hyllning i talen och så en tyst minut.
Jag hoppas att denna start på OS (förutom de tekniska problemen och vädret) kan vändas till en fantastisk folkfest. Utan dopinghistorier (är det möjligt?) och olyckor med tragisk utgång!

Let the games begin  :)