franettfonster

Att vara kär, få chans och hur man ska vara när man är ihop, det är inte lätt. Varken som 7 åring eller vuxen :) Men så klart man minns första kärleken och pirret när man frågade chans.

Dottern frågar: Var du kär när du gick i skolan?
Jag: Ja, absolut.
*Fniss*
Dottern: Vad hette han?
Jag: Mikael, en annan hette Daniel, en hette Tommy.
Dottern: Frågade du chans då?
Jag: Ja det gjorde vi.
*Fniss*
Jag: Är du kär i någon?
*Fniss*
Dottern: Ja.... I William.
Jag: Aha...va mysigt! Att vara kär är ju så härligt! Har du frågat chans då?
*Fniss*
Dottern: Ja alltså han blev kär i mig på fritids. Då på rasten.
Jag: Är du kär i honom då? Du kanske blev det då?
Dottern: Ja. Och då frågade jag chans.
Jag: Sa han ja då? Så ni är ihop nu, eller vad heter det?
Dottern: Ja, han ville ha chans på mig. Så nu är vi ihop. Å det är bra för då är han snäll mot mig. Han är ju så hårdhänt och busig annars.

Den snart 7åriga dottern har alltså fått sin första pojkvän. Första kärleken! Det är väl bara för härligt :)
Undrar om jag tycker likasamma när hon är snart 17 :S