franettfonster

En märklig dag.
En positiv dag.
En dag som har gett mycket.
Men jag är så trött så jag orkar inte ens känna efter att jag egentligen är rätt glad.
Känner mig bara på ett tröttsamt humör, med en totalt kolapsad hjärna.

På jobbet och privat.
Jobbet - äntligen ett genombrott. Vi kjom faktiskt framåt. Hållt på i flera månader med samma frågor. Och i en helvecka med en punkt. Ett kliv, ett litet men ändå ett kliv.

Privat - dottern va på sitt första "Skilda världar" samtal. En samtalsgrupp för barn. Som är konfidentiell för föräldrar. Bygger enbart på barnets tankar och önskemål, fast under samtalsteman.
Jag är nyfiken så jag dör. Men jag frågar ingenting. Endast om hon hade trevligt. (Hon ville inte riktigt gå när jag kom, vilket är positivt.)
"Vill du veta vad vi gjorde och vad vi pratade om" frågade hon vid middagen. Å det ville jag ju. Hon berättade att de pratat om sig själva och fått presentera sig.
Jag frågade inget mera.
Sen sa jag till henne att jag inte kommer att fråga heller. Att det är hennes grej och för hennes skull och att vill hon berätta sån lyssnar jag gärna och vill hon att jga ska fråga så kommer jag att göra det.
Men jag är nyfiken så att jag dör!
Det är ju ett förtroende och jag vill att hon ska känna att hon i allt kan lita på mig. Jag kommer inte att gilla allt, men jag finns alltid där. När hon blir tonåring vill jag att hon ska veta att hon dygnet runt kan vända sig till mig. Fast jag har åsikter om det hon pysslat med.
MEN...det har jag gjort klart att hennes dagbok kommer jag aldrig att läsa. Aldrig! Det är privata tankar och andra krumelurer. Mobil och dator däremot är offenligt för mig. Och kommer jag alltid att gå igenom.

Min föräldrafilosofi bygger på ett ömsesidigt förtroende. Att vi vet att vi är att lita på. I alla väder. Att jag alltid kommer att finnas där. Jag är ingen kompis, jag är vuxen. Och mitt jobb är att vara förälder. Oavsett situation och vad jga tycker och tänker om det.
Det är under ett antal år som ag själv, mitt jag och mina intressen, får stå tillbaka. Inte stanna eller ges upp, för livet rullar på. Däremot kanske jag måste göra vissa val annorlunda. För val har jag alltid. Kanske ta den längre vägen.
Jag kan ju inte förvänta mig att vi har en djupare relation senare, om jag inte jobbar för den nu. Och det är ju bara jag själv som kan lägga grunden.

Så genom att inte lägga mig i dte som rör hennes tankevärld, innersta känslor eller vara nyfiken på vad hon säger och tycker om mig...så hoppas jag att det ska ge tillbaka mångdubbelt senare.

Idag har varit en positiv dag, egentligen. Känslan är deäremot tung och trött. Min nya bredbandstele vill inte funka - varför jag nu gav mig in på det när jag knappt orkar tänka på hur kablarna sitter i routern. *gäsp*
Bilen - datakördes igen med positiva resultat - kördes en gång. Tillbaka på noll. Inte ens verkstan fattar vad det kan vara för fel. Jga orkar inte tänka på alla tusenlappar och krångel det kommer kosta.
Moster hörde av sig. Jga får låna hennes imorgon så att jag kan besöka min käraste kusin/storasyrra/väninna. Härligt!

Avslutade dagen med barnen med att läsa Emil i Lönneberga, när han har soppskålen över huvudet. Skrattade mig genom kapitlet. Astrid var helt underbar! Så leende somnade två små troll i min säng.
Inte ens tanken på att få ligga i skarven gör mig nedstämd.

Fick ett sms. Som flaggade för tråkigheter. Inte för mig direkt, men det är tråkigt när det är trassligt för de man tycker om och bryr sig om.

De böcker jag behöver till plugget kom idag. Inte alla. Måste krångla med fjärrlån. men vad gör det...

OCh så Björn Ferry. Behöver jag säga mera?!
Helt makalöst.
Att avsluta dagen med gåshud och ett leende från öra till öra. Det är grymt!