franettfonster

Mycket tankar som far genom huvudet.
Det är obehagligt.
Har aldrig någonsin skett förut!

Vet endast hörsägen. Och det måste jag förutsätta stämmer.
Har också en annan version, som gör att den första väcker en massa frågor.

Just nu är det inget jag orkar ifrågasätta. Jag vet ju inte. Och det är det jag tycker är läskigt! 
Jag har gjort vad jag antar är rätt för mig.
Ingen av mina närmaste tycker att det är något jag behöver göra. Att det är andras sak. Och att det i det hela finns alldeles för mycket frågetecken och hörsägen. De tycker att det är uppenbart att någon har gjort sig en hacka på mig! Att jag blir utnyttjad!
Jag visste inte, ingen sa något förrän tid passerat.

Jag har svårt att veta vad jag ska ställa för frågor eller tänka, förhålla mig till när jag själv inte vet.
I det här läget skulle nån kunna säga att jag var Palme-mördaren utan att jag själv skulle ha en aning. Eller att jag har gått på vatten och utfört mirakel - jag får bara anta att det stämmer, lita på hörsägen.
Och det är OERHÖRT obehagligt.

De jag har pratat med/berättat vad jag fått höra ifrågasätter skarpt. Och tycker att jag är för naiv, godtrogen.
De förstår min tanke, om att jag prioriterar bort det här. Men tycker det är synd att jag "gjort rätt för mig", då de anser att det inte från början är min sak.

Hade jag varit på topp had e jag ifrågasatt. Just nu finns det annat i livet och världen jag prioriterar högre.