Stora tjocka släkten
Nästan hela släkten på mormors sida har varit här i stan. Vi har egentligen ingen ursprunglig knutpunkt här. Men det var jag och min syster som tog initiativet till det hela så då fick det bli där vi befann oss. Alltså här! :)
Fredagen ägnades åt förberedelser. Inköp. Korrigeringar.
Också åt att tvätta, tvätta, tvätta. Inför Skara semestern, som infaller imorgon :)
Lördagen inleddes tidigt.
Dte var kanontrevligt! Träffade en kusin jag aldrig har träffat, inte som jag kan minnas iallafall. Och så alla övriga kusiner. Mina två äldsta kusiner var inte på plats, en av de mellerstya och en av de yngre fattades också. Annars var vi alla :) Vi är 22 stycken totalt. Tony är äldst, 47 år. Micke är yngst, 20 år. Min morbror fattades också. Men de fem systrarna fanns på plats, alltså min mamma och mina fyra mostrar.
Vi är bara så himla många.
Den äldsta var 67 år och den yngsta 2 veckor.
Fika, mat, fotografering, barnlek, en massa prat, snacks och så avslutades kvällen med bowling. Jag fick väl lika många i rännan som mot käglorna. Några strikar fick jag till. Är ju lite av en novis när det gäller bowling. Gångerna jag har bowlat kan räknas på ena handens fingrar! Men det var kul!
Fick en chock över min ena kusin.
Tillsammans med en bodybuildare. Har tävlat i Bodybuilding fitness.
Han hade inte en muskel såg det ut som. TYyp helt vanlig, utan kulmag.
Hon...ja...som en fet amerikanska! Om det kan beskriva hur jag menar...
Alla blev chockade!
Allt det slitet...alla timmar på gymmet, kosten. All disciplin. Som bortblåst!
Hon fick ett barn för 2.5 år sen. Och ett barn för 2 mån sen. Men det förklarar inte saken. Min syrra som har gravidkilon kvar, gick sammanlagt upp 20 kg, hade våndats för att hon skulle komma. Alla trodde hon skulle vara i bättre form än jag.
Hon blev skitnöjd och kände sig riktigt, riktigt fräsch och inte så farligt tjock alls efter att ha träffat henne.
Lite tragiskt... Jag tycker uppriktigt synd om henne! Hennes kropp kan inte må bra :S
Höll på att strypa min ena moster. Inget kosntigt egentligen. Hon retar gallfeber på vem som helst. Men jag är bvra på att behärska mig...så jag andades djupt några ggr. Sen sa jag till kusinen vad jag skulle vilja göra med hennes mamma. Då kändes det lättare sen ;)
Hoppas att det inte dröjer alltför länge till nästa gång vi kan ses det stora flertalet av oss. Och då vill jag att det ska vara fest och inte nån begravning!
