franettfonster

Under hela min uppväxt var jag övertygad om att det var matriarkat som gällde hos mina farföräldrar. Det kändes så i luften!
Lät så på ord och tilltal.

Jag hade riktigt fel.

Farfar - lekfull, skämtsam, kramig, stor, lång, trygg, ett vackert och vänligt ansikte, stark, tålmodig.
Farmor - världens bästa kock och konditor, händig, stark, stram, vänlig, glad, tålmodig, barsk.

Så plötsligt och snabbt gick farfar vidare. Fick lungcancer i september och dog i mars. Fick vätska i kroppen och det orkade hjärtat inte med. Det är 13 år sen.

Och plötsligt ändrades allt.

Från att ha haft husbil och åkt regelbundet till Nordnorge och Norrland för att se höstfärgerna, sommar resan ner till Skåne...så bestämde sig tanten för att hon ville se alla kontinenterna. Sålde husbil och annat onödigt :)
Målet har inte lyckats än, tyvärr. Bl a Whiskeyresan till Skottland och så Australienresan har av olika anledningar ställts in.
Fast bara att komma på iden!

Men hon har varit på Pubresa på Irland, åkt otaliga bussresor över hela Europa - ex Italien, Prag, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, Österrike, jobbat ideellt på Rättviks stiftsgård de senaste 12 åren- där är hon berömd för sina bakverk :) , är med i väntjänsten och servar "de äldre" i sin socken ochj kommun. Finns de som är bra mycket yngre än henne själv som hon hjälper. Och så bakar hon åt dem på beställning, när de fyller år eller ska fira nått.
Det coolaste gjorde hon förra året - då åkte hon och hennes två äldre bröder och tio år yngre syster som Backpackers till Etiopien (!!), året före det åkte de Transsibiriska järnvägen mellan Moskva och Peking - bodde på tundran. I helgen var hon till Gävle och tittade på Fängelsemuseet, förra månaden till Tyskland och nästa månad blir det nog ner till södra Sverige på svampresa.

Det är fart i gumman!
Och jag som alltid trott att hon höll tillbaka farfar, när det var tvärtom. Tänk så man kan uppfatta saker när man är liten.

Hon lagar min favoritmat. Kåldolmar, potatis, med rårörda lingon, blandsaft och hårdbröd med smör. Jag som inte dricker saft dricker alltid det hos farmor. Den är hemgjord från trädgården. Likaså linonen är hemlagad. Till och med potatisen smakar annorlunda. Hårdbrödet är leksandsknäcke, den med svart på.

Att sätta sig vid henens matbord innebär att man blir mätt. Riktigt mätt! Finns alltid mat i överflöd och är vi fler så brukar hon göra lite olika - s alla blir nöjda. Ofta gör hon sånt som är "barnvänligt" som alternativ. Och i hennes bastu/förråd står drickabacken - känns nästan exotiskt med sån.

Hon fyllde 80 år i maj. Höll hov för över 70 pers - hemlagat naturligtvis. Kör bil, i samma stil som Kenny Bräck, kors och tvärs över Sverige.
Jag märkte idag när vi var där att åldern tar ut sin rätt. Förmaksflimmer, astma och dåliga blodvärden - det säter sina spår. Hon går inte upp kl 4 och sätter deg längre. Vävstolen används inte så flitigt och knyppeldynan har förpassats till ett hörn.

Hon sydde min balklänning. Hon sydde min systers balklänning.
Hon virkade dopklänningen som nu går i arv i min familj, kompletterade med en "inne"klänning till den. Broderat allas datum och namn. Hon virkade diademet jag bar när min biologiska pappa gifte sig. Hon sydde klänningarna jag och min syster hade när mamma och pappa gifte sig.
Varje år stickar hon vantar och mössor till alla 11 barnbarns barnen. Bakar till oss så fort hon hinner. Lagar alltid kåldolmar till mig så jaghar ett lager två ggr om året, ca 20 port åt gången. Vårt äppelmos på morgongröten är från henne. Kommer en låda i månaden, tillsammans med saft om barnen vill ha. Och flera påsar bullar och kakor.
De 20 första åren i mitt liv så bakade hon alltid en eller tv å tårtor till min födelsedag, den jag just då önskade mig. Och när ajg fyllde 30 år fick jag två stycken stoora smörgåstårtor.
Farmor syr alla sina kläder själv. Dräkter, kjolar, blusar, jackor...you name it. Det är de senaste fem åren som inköp börjat göras. 

Jag har alltid drömt om att farmor skulle sy min brudklännning. Jag minns att vi pratade om det när jag provade för balklänningen. Och ibland så tittade vi på mönster.
Jag vet inneerst inne att hon troligen inte kommer att vara med då, om jag någonsin kommer att få skrida fram till altaret. Om hon är med, så vet jag att vi båda kommer att känna sorg över att hon inte kunde skapa klänningen själv.

När jag separerade från min sambo tyckte farmor att det var bra! "Du vet...man ska kyssa många grodor innan man hittar sin prins!" sa hon med glimten i ögat.

Huset och trädgården är alldles för stort för henne. I vintras gav hon upp vedeldningen - för tungjobbat. (Kunde vara dags, ja!) Men farfar har byggt huset alldeles själv. Och något man bott i 60 år ger man inte upp så lätt. Jag dammsuger ett rum i taget och på övervåningen sover jag bara, säger hon. När min faster är hemma en gång i kvartalet så storstädar hon :)

Och ajg har svårt att se henne i ett serviceboende - där bor ju äldre och gamla!

Det är krut i gumman!
Hon är härlig min farmor :D