franettfonster

Sååå gott doftar det!
Sååå mycket känns det i hela kroppen, alla sinnen...

Bebisar väcker nått speciellt inom en. I mig.

Jag älskar bebisar. Gör inget om jag inte får hålla dem, de är bara så vackra. Alldeles nya, oförstörda, nyfikna och förväntansfulla inför livet och allt vad det innebär.

Fick kvalitetstid med mosters finaste prinsessa idag. lyckades till och med få några vindögda ögonkast.

Hon har börjat le.
Hade gärna sett att hon log mot mig idag. Men slutna ögon, drag i muungipan och ihopdragna ben...nja...fick ge upp. Det va bara ett magknip.
Det skönaste hon vet är att bli gungad över benen. Så så låg hon i en timme i min famn. Jag gungade henne över mina lår. Så skönt så sov hon.

Det är så mysigt när hon snuttar efter mat/bröstet/tröst. Bara man nuddar kinden så är hon snabbt där med mun och snuttar med tungan. Det är så gulligt.

Jag fick äran att mata med flaskan idag.
Tänk så fort man glömmer de där belåtna ljuden. Som små suckar och så det kluckande ljudet när hon sväljer.

Och så en belåten rap och en intensiv blick när hon lyfter huvudet och spanar in en ordentligt.
Nappen i munnen och så borrar hon in näsan vid ens hals. De små händerna kuras ihop, benen dras upp och så en belåten suck.

Nog kan jag längta ordentligt, efter en alldeles alldeles egen. Skulle gärna ha en. När det är så här.
Kärlek gör en blind heter det ju ;)

Jag har tur som har så fina prinsessor, skolflickor från och med imorgon. Makalöst! Vart tog tiden vägen?
Och det är rätt bekvämt och skönt med sovmorgon, träningstid, sova hela nätter, inget passande, egna viljor och tyckanden...

Till och med min prins är ju stor nu. Och klarar det mesta helt själv, mest en fråga om att vilja än att kunna.
Makalöst! Till och med den bebisen blev stor...fort!

Min lilla tjej tycker att jag ska "skaffa" en pappa så att jag kan göra en bebis. För att det är mysigt! Hon kan ta hand om den. Mmm... Om så vore att et gick att stanna tiden i vissa ögonblick... Var tid har sin charm...och när man är i det, så måste man igenom det.

Det är nått särskilt med bebisar! Ens egna, ens närstående och andras. De väcker saker. De är så försvarslösa, så det är ju biologiskt... Men ändå..
Hon är inte min och ndå är jag så kär, så kär.
Precis som alla andra runtomkring.
Det är inte lätt att få gos med mosters finaste tjej, när resten av familjen också vill ha kvalitetstid!