- Min mamma ska inte ha nån kille!
I lördags blev vi hembjudna. Vi hade varit på stan ihop först och sen på kalas och firat en gemensam kompis barn. Så när de hade åkt...så kom en fråga om vi inte ville komma över. Hans barn ville leka mera med mina. Och tacos var på menyn.
Absolut!
Så helt oväntat spenderades kvällen i trevligt sällskap. God mat, god dryck, skratt, lek, prat, skönt sällskap helt enkelt.
Var hemma vid kvart i tolv på natten.
När vi står i hans vardagsrum oh pratar kommer min yngsta in, sätter sig på en pall och tittar rakt på killen - Min mamma ska inte ha nån kille iallafal!
Ehh...okej...då vet jag...
Några timmar senare när vi har suttit och pratat länge för oss själva, så kommer hon igen. Lite svartsjuk, vl gosa och ha uppmärksamhet. Så hon får bädda ner sig på hans kökssoffa och vi pratar lite. När han är borta en sväng unrar hon om han har tjej. Jag säger att hon ska fråga honom. Men hon vill att jag göra dte åt henne.
Så när han kommer tillbaka till bordet frågar jag om han har tjej. Nej, säger han. Då spänner hon ögonen i honom och säger- Och min mamma ska inte ha nån kille. Hon ska aldrig bli kär i nån!
Okej...då vet vi det...
En ordentlig markering!
Så vi pratar lite runt det och gör inget stort av det.
Stackarn....inte van vid att mamma umgås med killar på egen hand. *skratt*
Nu är vi ju inte kära. Vi trivs bara i varandras sällskap. Vänner.
Frågade syrran om det kvalificerade sig som dejt när mna har barnen med sig...hon var tveksam...he he he... Alltså umgås vi bara :)
Trevligt, roligt och ger en skön känsla. Så oavsett vad det blir av det härså är det en erfarenhet rikare och ett trevligt sätt att börja vänja sig vid tanken på att ha en relation. Och definitivt en träning för mina barn. *skratt*
