franettfonster

Som bilförare tycker jag om att kunna planera min körning, ha lite koll och tanke-marginal. Jag kör gärna fort, om det funkar. Stress och trafik ogillar jag.
Parkerar gör jag bra, men förbiser helst om det är fickparkering. Ser med fördel att det är så att jag kan köra alt backa in bilen.

Det är en anledning till att jag älskar att köra inne i Stockholm. Valhalla-vägen vid lunch tid. Lite diffust mål. Perfekt. Bara luta sig bakåt, följa trafik rytmen. Lugnt och stilla. Inte särskilt mycket trafik. Är ju också väldigt sällan ombyggnationer av intranätet i Sthlm, det tycker jag verkligen förenklar och underlättar planeringen av körningen. Så det gör liksom inget att målet är lite diffust. Det finns tid och utrymme att planera, tänka och se sig omkring.
Odengatan, Birger Jarl... Spelar ju egentligen ingen roll. Det är så gott om parkeringsplatser att det är svårt att välja. Man kommer ju precis till målet också. Och det är ju väldigt få fickparkeringar i Sthlm. Det tycker jag är bra!

Efter körning i Sthlms trafiken känner man sig lugn, harmonisk och väluppfostrad. Humöret strålar och det är absolut så att manlängtar till när man ska få sätta sig i bilen, göra en U-sväng och sen lugnt ta en liten tripp gennom stan igen. Denna gång till ett nytt diffust mål. Men vad gör väl det?!



Tacka vet jag Råsunda. Ett härligt riktmärke...och "halvvägs hemma"!
Hur fan kan man vilja vara gatuarbetare i Sockholm, innanför tullarna?
Kan lugnt erkänna att Sthlms trafiken ger mig handsvett! :S