Varför kommer en del saker bara så lägligt i livet?
Så klart ska det mesta komma på en gång.
Alltihopa...bara så där.
Hade arbetslunch idag. Så ringer telefonen när jag står och beställer. Klickar bort det en gång. Det ringer omedelbart igen. Jag antog att det var mina föräldrar, de har "Skyddat" nummer. Nix pix.
"Hej det här är NN från Familjerätten. Jga ringer av anledning..."
Jag kommunicerar dåligt. Och vi har inget samarbete.
Huvudet på spiken. Finns ju inget att kommunicera om. Jga sköter mitt och han sköter sitt! End of discussion!
Men icke...
Jag ska anpassa mitt liv efter dem och deras behov. När deras liv förändras så måste jag också göra det. "Vi är faktiskt en familj" Jaha, men det är vi också.
När mitt liv inte fungerade så tog jag tag i det, själv, och ordnade så att det fungerade för oss. Inte begärde jag att de skulle ändra på sitt liv.
Och när jag säger nej till att lägga om hela mitt liv så kopplas famlijerätten in. Snyggt! Då har man lagt ribban rätt högt.
Vad kruxet är?
Jo att jag har jämna veckor och han har ojämna veckor. I år finns även v 53, ojämn vecka. Så då menar de att vi ska lägga om våra veckor och byta rutin. Jag å andra sidan anser att vi fortsätter och har gett förslaget att vi delar på vecka 53 eller att de har barnen båda veckorna, eftersom den är ojämn. De menar att pga att deras jobbs veckor fortsätter rulla på så måste jag anpassa mig och förändra mitt liv. Jag menar att det rör inte mig, schemat får de ta upp med sina chefer och så får de lösa det inom familjen. Som det ser ut nu, så har jag barnen på lördagarna, ójämna veckor, ändå så det förändrar inget att han skulle jobba. Har jag dem till halv tolv, kan jag ha dem till klockan två. Alternativet är ju att ha barnomsorg. Så gör väl andra familjer, ensamstående, natt - eller helgarbetare...inte måste väl alla andra rätta sig efter dem.
Och om den jag träffar har sina barn motsatt vecka, går de med på att byta dårå? Skulle inte tro det!!
Fast det räknas ju inte. Jag är inte så viktigt och det är synd om barnen när de är hos mig, just ja fattig är jag också och egotrippad ;)
Ska bli intressant hur Familjerätten ställer sig till det här. Krångligt blir det ju om alla ska anpassa sig efter hur den andres livssituation ser ut hela tiden.
Om du har funderingar på att skaffa barn...Välj noga vem du har barn med! För du får dras med människan i typ 15 år.
Alltihopa...bara så där.
Hade arbetslunch idag. Så ringer telefonen när jag står och beställer. Klickar bort det en gång. Det ringer omedelbart igen. Jag antog att det var mina föräldrar, de har "Skyddat" nummer. Nix pix.
"Hej det här är NN från Familjerätten. Jga ringer av anledning..."
Jag kommunicerar dåligt. Och vi har inget samarbete.
Huvudet på spiken. Finns ju inget att kommunicera om. Jga sköter mitt och han sköter sitt! End of discussion!
Men icke...
Jag ska anpassa mitt liv efter dem och deras behov. När deras liv förändras så måste jag också göra det. "Vi är faktiskt en familj" Jaha, men det är vi också.
När mitt liv inte fungerade så tog jag tag i det, själv, och ordnade så att det fungerade för oss. Inte begärde jag att de skulle ändra på sitt liv.
Och när jag säger nej till att lägga om hela mitt liv så kopplas famlijerätten in. Snyggt! Då har man lagt ribban rätt högt.
Vad kruxet är?
Jo att jag har jämna veckor och han har ojämna veckor. I år finns även v 53, ojämn vecka. Så då menar de att vi ska lägga om våra veckor och byta rutin. Jag å andra sidan anser att vi fortsätter och har gett förslaget att vi delar på vecka 53 eller att de har barnen båda veckorna, eftersom den är ojämn. De menar att pga att deras jobbs veckor fortsätter rulla på så måste jag anpassa mig och förändra mitt liv. Jag menar att det rör inte mig, schemat får de ta upp med sina chefer och så får de lösa det inom familjen. Som det ser ut nu, så har jag barnen på lördagarna, ójämna veckor, ändå så det förändrar inget att han skulle jobba. Har jag dem till halv tolv, kan jag ha dem till klockan två. Alternativet är ju att ha barnomsorg. Så gör väl andra familjer, ensamstående, natt - eller helgarbetare...inte måste väl alla andra rätta sig efter dem.
Och om den jag träffar har sina barn motsatt vecka, går de med på att byta dårå? Skulle inte tro det!!
Fast det räknas ju inte. Jag är inte så viktigt och det är synd om barnen när de är hos mig, just ja fattig är jag också och egotrippad ;)
Ska bli intressant hur Familjerätten ställer sig till det här. Krångligt blir det ju om alla ska anpassa sig efter hur den andres livssituation ser ut hela tiden.
Om du har funderingar på att skaffa barn...Välj noga vem du har barn med! För du får dras med människan i typ 15 år.
Kommentarer
Trackback