franettfonster

Känner mig tom och bedövad. En konstig diffus känsla i kroppen.
Fick för en stund sen veta att en före detta arbetskamrat ligger för döden. Det finns inget mer att göra. Mer än att vänta. Väntan tros vara över till jul.
Vilken känsla, vilket vakum.

Från frisk och livfull, positiv och driftig till en liten trött, smärtande varelse som bara väntar och väntar..på att få slippa undan, slippa ha ont, slippa vänta..
Vad gör man när man får en tidslinje?
En begränsad tid att utföra, säga allt man inte gjort eller sagt.
Hur känner man?

Jag känner mig bedövad, tom...och då är jag på långt, långt avstånd från händelsernas centrum.
Just i detta är det ganska skönt och befriande att inte kunna föreställa sig, inte kunna förstå vad denna människa och dennes familj går igenom.

Jag kommer minnas dig med ett leende!
Hoppas du snart får vila i frid!
Kramar