franettfonster

Förra veckan fick jag veta. Att igår 10.30 var det dags.
Har inte sovit ordentligt, en illamående känsla i kroppen. Diffust. Obehagligt. Smärtförnimmelser.

Löjligt för den utomstående kanske.
En mardröm för mig.

Det är inte farligt - jag vet.
Det gör inte ont - du ljuger.
Det känns inte - du ljuger.
Så farligt kan det ju inte vara - jo, för mig.
Är du på allvar - nä, jag skojar...det ser du väl.
Du överdriver - kanskse det, säg det till min hjärna inte till mig, jag har slutat lyssna.

Hade skolorna varit lite snabbare hade jag sluppit!'
Jävla vaccinering!

Jag lider av en fruktansvärd sprut- /nålskräck.

Jag får en känsla av att vara inlåst, fasthållen, paniken väller upp. Hyperventilering, smärta i händerna och maggropen,  tårar och så svimmar jag.
Jag undviker att se på "stick i fingret", sprutor och liknadne i tidningar, på film och i verkligheten. Det gör fysiskt ont i kroppen. Jag måste blunda och hålla för öronen (fråga inte, för jag vet inte varför jag håller för öronen!)
Jag lagar mina tänder utan bedövning - därför är jag MYCKET noga med tandhygienen och tacksam för goda gener.
Jag tycker att det är otäckt att öppna min svågers kyl, pga hans insulinpennor därinne.

Jag har varit med mina barn på sjukhus och då funkar det. Jag vill absolut inte överföra detta på mina barn. Jag pratar inte om det, tittar inte och koncentrerar mig på annat.

Min mamma följde med och höll mig i handen ända tills jag skulle ta provtagning hos barnmorskan, 23 år gammal, då fick jag gå själv. "För stor för att mamma ska följa med dig", tyckte hon då. Så jag svimmade på britsen och grät en skvätt - så klart. Vareviga gång!

Det härstammar från en händelse när jag var 5 år. Sista polioprutan.Jag ville inte och blev fasthållen. Av ett flertal personer.
Märkligt är det ändå. Jag hade barnreumatism som liten. Konstaterat vid 9 års ålder och "frisk" vid 19 år. Varje månad tog jag prover, både i fingret och venerna. Har opererat fotleden. Har gjort gammaröntgen. Ändå har jag inte vant mig.
Som tonåring fick jag veta att jag bär på en gen, som skulle innebära att jag var tvungen att ta sprutor för att kunna bli och vara gravid.
Så jag gick in i livet med inställningen att jag skulle förbli barnlös. Efteresom både jag och barnen kunde dö om jag inte tog sprutorna. Så det var inga glädjeskutt när jag blev det av misstag. Jag slapp sprutorna! Även andra gången. Efter osannolika andra gången bytte jag preventivskydd!  :)
Min syster och kusinen fick ta sprutorna! :S

Genomled vaccineringen. Usch så dåligt jag mådde.
Och sen blev jag sjuk. Smärtor i axeln. Ont i lederna. Frossa. Feber.  Trötthet.
Jävelskap!
I morse var frågan om en karensdag var värt för 38 grader i feber. Trött och ont.
Fick bli Ipren och så iväg. Har inte varit pigg idag. Sov hemma på lunchen. Ipren igen.

Hoppas att morgondagen blir bättre. Inte kan man sova ordentligt pga axeln heller! :S
Så hade skolorna gett eleverna vacc så hade jag inte tagit det. Jag är ingen riskgrupp coh jag behöver inte. Blev t o m avrådd av sköterskan pga det trauma det innebär för mig.
Jag är inte särskilt solidarisk av mig, men med mina tjejer är jag det. Annars hade jag absolut inte tagit det för någon annans skull! Varför ska man göra det? Ingen hjälper dig med biverkningarna. Dessutom är det sundare att bygga immunförsvar av naturliga orsaker.

Dags lägga mig i sängen. Ska somna på spikmattan ikväll :)