franettfonster

Alltid vid en idiotisk tidpunkt. Som dessutom är omöjlig.

Känner mig plötsligt en aning rosa. Ett pirr i magen, kanske bara ett fladder. Eller en ren inbillning bara, jo så kan det ha variit.

Förra gången det dök upp, också vid en omöjlig tid. Då skickade jag ett sms. Det liksom bara slank iväg. Kankse inte helt rätt gjort. Fast helt rätt känt.

Nu ska jag inte göra så. Vore nog inte en höjdaride. Varför göra saker krångliga, när det inte är nödvändigt.

Känner ett stänk av längtan ändå.
LÄngtan till något annat.

En annan tid, en annan plats.
Ett kanske, ett om , ett fast inte..

Tar det där längtan och stoppar tillbaka det, långt in. Det går över. Snart. Det vet jag. Det känns bara en liten, liten stund.

Ska gå och sova nu. Drömma mig bort. till nått trevligt. Vet precis till vad.
Ett grönt hav. Sköna vågor. Värme. Sol. Glidande vågor. En katamaran. Äventyr. Sandsträder.

Godnatt världen! Sovgott!
Det tänker jag göra :)