franettfonster

Snackar naturligtvis om den kvinnliga mensen. Menstraution, lingon veckan, röda veckan, montan, mens, blödarsjukan....kärt barn har många namsn som det heter!

Varför har inte killar/män något liknande?
Vi är ju även förvaringen, under barntillverkningen, samt produktionsmaskinen - vilket inte heller är någon rosaliknande drömtillvaro!

En del flickor får mens redan som 8-9 åringar, andra får de i 17-18 års åldern.
Ett nödvändigt ont, om man vill ha barn.
Ett rengöringssystem för kroppen.
Ett friskhetstecken.
Ett tecken på fysisk mognad.
Ett tecken på fysiskt åldrande.

Under de år vi har det upplevs den olika. För en del märks den knappt. Var 28e dag kommer det några droppar blod i 2-4 dagar. För andra är det stora smärtor, psykiskt lidande. En del blir djupt deprimerade, psykiskt sjuka, kraftiga humörsvängningar. En del måste medicineras mot detta. En del får vätskeansamlingar i kroppen, sömnsvårigheter, håravfall, illamåenden, kraftiga smärtor i rygg och/eller mage.
En del har mycket kraftiga bklödningar, så pass att man mår fysiskt dåligt, blir sjuka och måste medicineras och i vissa fall opereras.
För en del kommer mensen som en klocka, totalt regelbundet. För andra gör den lite som den vill, kommer och går.
Använder man preventivskydd - p-stav, olika p-piller, p-spruta, olika spiraler, etc - beter den sig annorlunda.

Sexlusten kan påverkas, beroende på var i menscykeln man är eller hur man reagerar på sina hormoner.

I olika kulturer är reaktionerna olika på en flickas/ ung kvinnas första menstraution. Vissa hymlar, hyschar och en del har fest och firar när den kommer.

Och när den försvinner, kvinnan går in i klimakteriet, reagerar kroppen olika både psykiskt och fysiskt. En del måste opereras och ta bort livmodern på grund av de kraftiga problem som kan uppstå. En del märker bara att blödningarna avtar. Svettningar, frossa, deprissioner, illamående, sömnsvårigheter, etc...finns massor av "biverkningar".

Och den förändras beroende på om man fött barn eller inte, efter varje barn...

Det är en skön paus under tiden man är gravid, när den inte kommer. Men också här är den nyckfull. En del blöder genom hela graviditeten - en orsak till sena grav upptäckter.


När jag var 15, fick mens som 13 åring på sommarlovet mellan 6an och 7an, hade jag sån hemsk värk att jag var sjukskriven från skolan några dagar, varje månad. Trots medicin. Tre gånger har jag varit akut till sjukhus för misstänkt brusten blindtarm - sen fick jag p-piller. "Den farliga sorten!" Gick upp tio kilo i vikt på två år, vilket sen "rann av mig igen" i och för sig. Men ahh...vilken välsignelse...fick en ny kropp och trevligare humör.
Jag har ett hemskt humör när jag är sjuk he he he....

Nu, efter två graviditeter, med kopparspiral (jag äter inte p-piller eftersom det inte "hjälper" på mig mot graviditeter bevisligen!!) så är livet ingen lek några dagar i månaden. Jag får vätska i kroppen (gör 2 kg på vågen, fatta vad obekvämt det är!), enorma hungerkänslor (inte sug, utan hunger. mat, mat, mat. jag har en enorm energiåtgång en vecka i månaden!), "svaghetskänsla" och värk i ryggen under tiden, kraftig värk i magen timmen innan blödningen och två dagar av störtflod, av de 8 dagar den pågår. Har alltid ett byx-ombyte med "som säkerhet" dessa dagar. Med en reglbundenhet på 27-30 dagar.

Så...jag kan inte bestämma mig... Är mensen en välsignelse eller ett gissel? Är det min moderna bekvämlighet som gör att det är så in i vassen "besvärligt" med en av kroppens naturliga funktioner?

Jag vet inte....ambivalent i frågan...

Mig veterligen kommer jag inte få fler barn, om jag inte skaffar en på egen hand... Ett förslag från mig därför: kunde inte evolutionen uppdatera den kvinnliga kroppen till en 2.0a - så man kan slå på funktionen den dag man vill ha ägglossning och bli gravid?  Man ska ju göra val i allting annat i livet!